July
Thursday 27 December 2007 photo 1/1
|
Ikväll är det en av de där kvällarna. De där svarta, kalla, isande kvällarna som jag vet leder mig in i natt fylld av fasor. Minnen som jagar, händer som tränger sig på, järnbandet kring bröstet… Orden, slagen, ensamheten. Smärtan. Smärtan som överväldigade allt annat, smärtan som jag tillslut lärde mig behärska till perfektion. Inte den psykiska men den fysiska. Jag visar inte en min. Inte en blinkning, inga tårar som syns i mina blåa ögon. Jag är helt enkelt inte där. Min själ vandrar bland stjärnorna då. Den psykiska smärtan. Lär jag mig någonsin hantera den? Den driver mig till psykets yttersta, ut till gränsmarkerna, så nära vansinnets rand. Kalla fingrar som sluter sig kring mitt hjärta, skräcken som trasar sönder min själ. Som ett löv för vinden. Jag är så trasig. Så trasig. De kallar mig för stark. För överlevare. Jag tror dem inte. Jag ser ner på mina armar, på allt blod, försöker känna smärtan som dövar ångesten för en stund. Känner ingenting. Inger mer än den oändliga sorgen. Svårmodet.
Annons
Visa toppen
Show footer