Monday 29 August 2011 photo 1/1
|
Han rullade sig över mig och skrattade ett sådant där sprudlande skratt som smittar vem som helst. Hans stora underbara ögon gjorde mig varm inombords, och varje gång han log slog det raketer inom mig. Hans kropp var pressad mot min och jag var lycklig, överlycklig. Han älskar mig tänkte jag lika lyckligt varje gång han pressade sina underbara läppar mot mina. Jag kände hans tunga smeka min och jag ryste när jag kände hans hand smeka min kropp. Jag var kär, mer än kär. Jag ville ha honom mer än någonting annat.
Hur jävla fin får man vara egentligen? Det borde vara någon gräns. det gör så jävla ont varje gång jag tänker på att du aldrig kommer bli min.
Annons