October
Saturday 28 February 2009 photo 11/12
|
Blodet rinner ner för Pojkens armar.. Det svider..
Han sitter och stirrar in i den vita väggen med Nattsvarta ögon..
Hans töja blir full med blod när han trycker armen mot den för att stoppa blödningen lite..
Tårarna rinner ner för kinderna..
Det känns som att livet inte har någon mening längre
Som om ALLA var emot honom.. :/
Men något hade ändå fått honom att lägga ifrån sig kniven.
Han reste sig sakta upp och gick mot fönstret..
Han kollade ut.. det var bäck svart..
Snön vräkte ner..
Han öppnade och den kalla vinden blåste i hans hår..
Han kollade ner.. det var högt.. I alla fall 4-5m..
Pojken klättrade upp på fönsterbrädan och ställde sig upp…
Han såg mammas bil som kom där borta på grusvägen..
Han tvekade inte längre.. Han tog steget..
Det gick fort.. Sen blev allt bara svart..
2veckor efter det så vaknade han upp på sjukhuset..
Hans mamma, pappa och 2 småsyskon stod bredvid sängen och grät..
Han Blundade..
Sen öppnade han ögonen igen och kollade mot fotändan..
Båda benen var borta.. Han kunde inte känna dom..
Han tog ett djupt andetag och sa med svag röst:
”var är dom?”
Pappan svarade oroligt:
”ingen vet än.. Vi får vänta och se..”
Pojken slöt ögonen och andades djupt..
Sen kom sjuksköterskan in med 3 andra Personer med svarta väskor…
Dom stack en nål i armen på honom.
Sen blev Allt svart.. Igen.
Pojken vaknade inte igen..
Sjuksköterskan hade insett att pojken hade fått stelkramp..
Det var bara benen som den hade drabbat men det började sprida sig uppåt nu..
Om den skulle ha hunnit till pojkens Lungor skulle han inte få nån luft och kvävas till döds..
Så hon gav honom en spruta satt han somnade in istället..
Kom inte på nåt bra slut >.<
<!--'"--><!--'"-->
Han sitter och stirrar in i den vita väggen med Nattsvarta ögon..
Hans töja blir full med blod när han trycker armen mot den för att stoppa blödningen lite..
Tårarna rinner ner för kinderna..
Det känns som att livet inte har någon mening längre
Som om ALLA var emot honom.. :/
Men något hade ändå fått honom att lägga ifrån sig kniven.
Han reste sig sakta upp och gick mot fönstret..
Han kollade ut.. det var bäck svart..
Snön vräkte ner..
Han öppnade och den kalla vinden blåste i hans hår..
Han kollade ner.. det var högt.. I alla fall 4-5m..
Pojken klättrade upp på fönsterbrädan och ställde sig upp…
Han såg mammas bil som kom där borta på grusvägen..
Han tvekade inte längre.. Han tog steget..
Det gick fort.. Sen blev allt bara svart..
2veckor efter det så vaknade han upp på sjukhuset..
Hans mamma, pappa och 2 småsyskon stod bredvid sängen och grät..
Han Blundade..
Sen öppnade han ögonen igen och kollade mot fotändan..
Båda benen var borta.. Han kunde inte känna dom..
Han tog ett djupt andetag och sa med svag röst:
”var är dom?”
Pappan svarade oroligt:
”ingen vet än.. Vi får vänta och se..”
Pojken slöt ögonen och andades djupt..
Sen kom sjuksköterskan in med 3 andra Personer med svarta väskor…
Dom stack en nål i armen på honom.
Sen blev Allt svart.. Igen.
Pojken vaknade inte igen..
Sjuksköterskan hade insett att pojken hade fått stelkramp..
Det var bara benen som den hade drabbat men det började sprida sig uppåt nu..
Om den skulle ha hunnit till pojkens Lungor skulle han inte få nån luft och kvävas till döds..
Så hon gav honom en spruta satt han somnade in istället..
Kom inte på nåt bra slut >.<
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/suwpermahn/337568430/
Visa toppen
Show footer