April
Monday 29 December 2008 photo 1/1
|
Rödsprängda ögon av gråt,
darrande kropp av rädsla.
Att något som känns så nära kan ligga så långt bort.
Våra minnen och skratt hugger mig i bröstet, vill ha tillbaka allt från förra hösten.
Du bara stack, lämnade mig ensam kvar, ingen förklaring och än har jag inte fått något svar.
När jag tänker på allt vi hade rinner tårarna sakta ner, det känns som jag inte vill leva något mer.
Min värld förändras, tankarna ändras. vägen till himlen är nog ändå inte så lång, för härifrån kan jag höra änglarnas sång.
Vänta på mig vid grinden, för jag kommer snart farandes med vinden.
darrande kropp av rädsla.
Att något som känns så nära kan ligga så långt bort.
Våra minnen och skratt hugger mig i bröstet, vill ha tillbaka allt från förra hösten.
Du bara stack, lämnade mig ensam kvar, ingen förklaring och än har jag inte fått något svar.
När jag tänker på allt vi hade rinner tårarna sakta ner, det känns som jag inte vill leva något mer.
Min värld förändras, tankarna ändras. vägen till himlen är nog ändå inte så lång, för härifrån kan jag höra änglarnas sång.
Vänta på mig vid grinden, för jag kommer snart farandes med vinden.
Annons
Comment the photo
1 comments on this photo
Visa toppen
Show footer