Är trött på den här jävla leken. Söka, hitta, hoppas, förlora, söka, hitta, hoppas, förlora, söka, finna, hoppas, förlora. En bottenlös cykel som drar en längre och längre ner. Är trött på att vänta på någon som aldrig dyker upp. Varför dyker ingen upp?

Sluta leta. Börja ta hand om dig själv. Du måste kunna leva med dig själv. Tycka om dig själv, trivas med dig själv. Utan att behöva någon.
INNAN du ens tänker på att leta vidare.

Tro mig simon, du kan inte leta upp kärleken.
Den kommer hitta dig, när tiden är inne.
Du vet till exempel hur jag hade det förut.. Kille efter kille efter kille.. Äldre, äldre och äldre.
då jag slutade leta fann kärleken mig.
Han var inte äldre än de andra. utan yngre än de andra. Och inte det jag strävat efter förut.
När jag gav upp.
Kom kärleken till mig. Ett år senare.

Du kan inte leta efter något som egentligen inte finns simon!
"vaddå inte finns, kärlek finns visst" tänker du säkert nu, bara för att du inte vill hålla med mig. Men nej, serru.
Kärlek är abstrakt.
Kärlek kan du inte hitta i ett köpcentrum, inte i klassrummen eller på en fest.

Däremot kan du skapa kärlek, det kan du. Visst, det krävs den där andra människan som du letar efter, men du ska inte leta efter just Kärleken.
Du ska lära känna människor, skapa kontakt och vara social. För det är på så sätt du blir kär sedan, genom att lära känna personens sanna jag, inte det där som man yttrar för allmänheten, utan just det inre.

Summering: Inte leta efter förälskelse, utan va ute efter att lära känna fler människor. Sinom tid så kommer du hitta vad du söker, men du känner alltför mycket press att hitta det NU-NU-NU, och kärlek serveras tyvärr inte på silverfat.

Jag finns här vännen!!

Kärlek är för jävla vidrigt bra... När det förblir så :(
Jag ska dock hoppas på bättre dagar, eller vänta på Sara )':
Hoppas fan du hittar nån snart som är tillräckligt smart att ha dig kvar :c du blir kär i så dumma tjejer som inte fattar att du är en bra kille D: