På väg hem från Jörgen såg jag en måne stor som jag vet inte vad. Ibland är ju månen större vid skymningen, precis när den är på väg upp, men detta var nån exceptionellt. Totalt förtrollande. Istället för att svänga av i roslagsnäsby fortsatte jag till hägernäs och illade runt, runt i en labyrint av villakvarter för att försöka få en bättre vy över den. Till slut hamnade jag på F2. Månen var inte lika stor då längre (samt att sånt är omöjligt att fånga bra i en vanlig digitalkamera), men här står jag längst ut på bryggan, månen speglar sig i vattnet.

Här har jag spenderat många kvällar och glidit fram i små askeladdar i kvällsbrisens sista, trötta utandetag. En gång, när det faktiskt blåste, lyckades vi göra ett hack i ett av vattenflygplanens vingar, vi hade ingen kontroll över båten just då.

I närheten låg Flygvillan. Jag har många minnen därifrån. När jag och Ellen klättrade upp på taket och Mats glatt berättade om hur hans och hans brorsa brukade klättra upp till toppen på deras våninghus och hoppa ner på balkongen när de glömt nyckeln hemma. Alla kvällar instängda i sminkrummet med Ellen, Malin och Karro. En framtid som startades och formades. Buss 617 till Hägernäs. Framtiden framför sig, glasklar och okänd, på en väg lika krokig som den är rak. Och ingenting och allt blir som man tänkt sig.

Magisk stund en magisk kväll. Vill tillbaka dit i dagsljus någon gång som sagt. Eller kanske inte...

Annons

The photo has no tags

July 2012