November
Sunday 1 March 2009 photo 18/31
|
The Tour
Justins Perspektiv:
När jag vaknade så låg jag inte i Elenas soffa som var i hennes tvrum, utan att jag låg i min säng i bussen. Jag hade aldrig gått till bussen, det jag minns är att jag var i tvrummet och Elena var i köket och diskade och inte efter några minuter somnade jag. Det guppade till och jag flög upp lite. Jag var helt förvirrad. Mina steg gick direkt ut där alla satt helt lunga och prata om tuneringen. Scooter kollade med en blick som '' äntligen ''
- Äntligen vaknar du, du moste verkligen ha varit trött för vi kunde inte väcka dig.
- Var är Elena?
- Hemma hos sig. Scooter lät fortfarande lugn men det kan man inte säga att jag var. Jag kände när besvikelsen och ilskan koka inom mig. Dom visste hur mycket Elena betyder för mig och så tror dom att jag blir lugn av att dom inte väckte mig när jag hade en chans att säga till henne hej då.
- Varför slog ni mig inte då om jag inte vaknade?! Orden bara kom ut och jag kunde inte hindra dom.
- Justin, lunga ner dig. Vi vet att du är arg men du kan inte ändra planerna nu för vi är minst 100 mil därifrån. Sa mamma och gick med långsamma steg och la sin hand på min axel. Det hjälpte lite, mamma kände mig som bäst. Jag hade ingen chans att kunna komma härifrån, jag va fast här tills tuneringen var över. Jag satte mig mellan Scooter och Kenny som pratade för fult. Med mina försök att förstå vad dom pratade så kunde jag inte fatta nått. Dom fortsatte att prata så jag orkade inte försöka mer med att komma in i samtalet. Jag tog upp min mobil och började att skriva ett sms till Elena, det kanske var en sånt risk att hon ändå inte tänkte svara men jag var alltid vilig att fösöka.
Jag är verkligen ledsen att jag inte vaknade så jag kunde säga hej då. Men du ska bara vetta att jag kommer inte glömma dig, aldrig. Kommer sakna dig otroligt mycket. Kram & Puss från Justin
Och jag tyckte på Skicka - knappen. Jag hoppas verkligen att hon svar för annars vet jag inte vad jag ska göra för hon ska svara.
Elenas Perspeltiv:
Ja nu var han borta. Kanske inte något jag ville att han skulle vara men det var bäst för mig att jag glömmer honom och allt vi har gjort tillsamman. Men jag kunde endå inte glömma han eller glömma bort hur förälskad jag är i honom. Att han är borta gjort det mer svårare för mig, det vet både han och jag. Min mobil gjorde en signal, jag gick bort och hämtade den och läste smset jag hade fått från Justin. Även om jag inte kunde höra han själv säga dom orden så fick det mig att le. Jag var osäker om jag skulle svara eller inte. Äveom smset inte blev lika gulligt som Justins så fick det duga så längre
Du behöver inte vara ledsen för det, du kan säga hej då nu men det vill jag inte ;) Aldrig i hela mitt liv kommer jag glömma en så underbar kille som dig. Kommer sakna dig också. Kram & Puss Elena <3
Och klickade på Skicka - knappen. Det började bli sent så jag gick upp till mitt rum, tog av mig kläderna, satte på mig mina sovkläder och la mig ner i sängen. Den luktade fortfarande Justin så jag log lite och tog ett djupt andetag. Hans doft var så obeskrivligt underbar, man kunde inte sätt fingret på vad det luktade som. Violer? roser? honung? nej inte ens dom.
- Äntligen vaknar du, du moste verkligen ha varit trött för vi kunde inte väcka dig.
- Var är Elena?
- Hemma hos sig. Scooter lät fortfarande lugn men det kan man inte säga att jag var. Jag kände när besvikelsen och ilskan koka inom mig. Dom visste hur mycket Elena betyder för mig och så tror dom att jag blir lugn av att dom inte väckte mig när jag hade en chans att säga till henne hej då.
- Varför slog ni mig inte då om jag inte vaknade?! Orden bara kom ut och jag kunde inte hindra dom.
- Justin, lunga ner dig. Vi vet att du är arg men du kan inte ändra planerna nu för vi är minst 100 mil därifrån. Sa mamma och gick med långsamma steg och la sin hand på min axel. Det hjälpte lite, mamma kände mig som bäst. Jag hade ingen chans att kunna komma härifrån, jag va fast här tills tuneringen var över. Jag satte mig mellan Scooter och Kenny som pratade för fult. Med mina försök att förstå vad dom pratade så kunde jag inte fatta nått. Dom fortsatte att prata så jag orkade inte försöka mer med att komma in i samtalet. Jag tog upp min mobil och började att skriva ett sms till Elena, det kanske var en sånt risk att hon ändå inte tänkte svara men jag var alltid vilig att fösöka.
Elenas Perspeltiv:
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swaggybelieve/494524412/
Visa toppen
Show footer