October
Thursday 25 June 2009 photo 1/1
|
west coast riot, åh du underbara west coast riot. det finns inte superlativ i det svenska språket för att beskriva hur jävla bra det var.
jag trodde inte det gick att matcha förra årets sjuka lineup, men jo, den är lika sjuk i år igen och lika överlägsen alla andra festivaler som förra året (i mina ögon).
vi åkte hemifrån, med billy bakom ratten (creds), runt 10 och första bandet jag såg var no use for a name, om än inte hela. det jag såg var bra, även om publiken var riktigt tråkig. matchoff fick iaf tag i en utslängd trumpinne!
eftersom det var världens varmaste dag in the history of mankind så fick man gå och köpa lite vatten titt som tätt för att inte torka ut och plågsamt pissa
pulvermos-pulver. det gjorde jag iofs ändå, trots att jag drack typ 500 kubik vatten i timman.
nästa band var suicidal tendencies och fyfan vad bra det var. bandet var kickass, publiken var kickass och stämningen var, ja, kickass. bland det absolut bästa jag någonsin sett.
efter det så var det dags för sick of it all, nyhc-legenderna. "jösses, nu dör vi" tänkte jag. riktigt kul spelning, inte riktigt så bra som ST, men still awesome.
ungefär nu började det kännas att man var typ spinkigast i moshen (alla verkar ha tuggat anabola och käkat fett mycket gröt hela vintern) och vi fick gå och införskaffa oss förnödenheter såsom foder och vätska. lite luft också.
vi satte oss på en schysst-lookin' bänk tills det var dags för raised fist.
shit, vad koolt det var. jag hade rysningar i nästan varje sång. sångaren verkade ha injicerat red bull, dunderhonung och bumbibärsaft i sin nujävlar-ådra för omfg vilken energi han hade. sjukt vältränad och atletisk kille! frågan är om han inte skulle kunna punkskutta över en matchoff som står på tå. jag tror det.
det enda som sänkte spelningen lite var mellansnacket. too much. jag hade gärna hört några låtar till istället.
pennywise. pennywise, pennywise, pennywise. nu var man laddad. man var euforisk till bristningsgränsen. this was it. och det var nästan it, förutom en lite dum setlist och framförallt en väldigt dålig publik (på vår sida iaf, publiken var delad på mitten av kravallstaket) ledd av the douchebag of all douchebags; en tjock albinobrat med vit piké (popped collar) och badmössa.
en riktig gris var han. hans crew var med honom också, dregelpatrullen. riktigt jobbiga skitungar.
man borde inte störa sig på publiken i ett sånt läge tycker man, men såna här grabbar kommer man bara inte undan. adam var minst lika irriterad han och vi båda började fantisera ihop scenarion som involverade blod, svett och badmössa.
anyways, efter den annars grymma spelningen från pennywise så gick vi till andra scenen och såg social D. ganska skönt med ett lugnare band att avsluta det hela med. mike ness var snygg(!) as ever
och en sann drömmare. jag gillar honom, jag vill bli som honom.
jag vill inte vara hans dotter för, fan, det måste suga att aldrig kunna hitta en man som är snyggare än sin farsa.
han var så snygg att om jag hade varit en medelålders kvinna hade jag inte gjort annat än att googla bilder på mannen, all day long. hell, till och med jag satt och googlade bilder nyss.
många rysningar och en del mysigt mellansnack senare så avslutades det hela med story of my life. ett "nåja"val tänkte jag, som hellre hade sett don't take me for granted som sista låt.
sen åkte vi till mcdonalds ocn hon i kassan bara "hej välkommna till donken det går bra att beställa" och anton bara "en stor tårta".
what was that all about
jag trodde inte det gick att matcha förra årets sjuka lineup, men jo, den är lika sjuk i år igen och lika överlägsen alla andra festivaler som förra året (i mina ögon).
vi åkte hemifrån, med billy bakom ratten (creds), runt 10 och första bandet jag såg var no use for a name, om än inte hela. det jag såg var bra, även om publiken var riktigt tråkig. matchoff fick iaf tag i en utslängd trumpinne!
eftersom det var världens varmaste dag in the history of mankind så fick man gå och köpa lite vatten titt som tätt för att inte torka ut och plågsamt pissa
pulvermos-pulver. det gjorde jag iofs ändå, trots att jag drack typ 500 kubik vatten i timman.
nästa band var suicidal tendencies och fyfan vad bra det var. bandet var kickass, publiken var kickass och stämningen var, ja, kickass. bland det absolut bästa jag någonsin sett.
efter det så var det dags för sick of it all, nyhc-legenderna. "jösses, nu dör vi" tänkte jag. riktigt kul spelning, inte riktigt så bra som ST, men still awesome.
ungefär nu började det kännas att man var typ spinkigast i moshen (alla verkar ha tuggat anabola och käkat fett mycket gröt hela vintern) och vi fick gå och införskaffa oss förnödenheter såsom foder och vätska. lite luft också.
vi satte oss på en schysst-lookin' bänk tills det var dags för raised fist.
shit, vad koolt det var. jag hade rysningar i nästan varje sång. sångaren verkade ha injicerat red bull, dunderhonung och bumbibärsaft i sin nujävlar-ådra för omfg vilken energi han hade. sjukt vältränad och atletisk kille! frågan är om han inte skulle kunna punkskutta över en matchoff som står på tå. jag tror det.
det enda som sänkte spelningen lite var mellansnacket. too much. jag hade gärna hört några låtar till istället.
pennywise. pennywise, pennywise, pennywise. nu var man laddad. man var euforisk till bristningsgränsen. this was it. och det var nästan it, förutom en lite dum setlist och framförallt en väldigt dålig publik (på vår sida iaf, publiken var delad på mitten av kravallstaket) ledd av the douchebag of all douchebags; en tjock albinobrat med vit piké (popped collar) och badmössa.
en riktig gris var han. hans crew var med honom också, dregelpatrullen. riktigt jobbiga skitungar.
man borde inte störa sig på publiken i ett sånt läge tycker man, men såna här grabbar kommer man bara inte undan. adam var minst lika irriterad han och vi båda började fantisera ihop scenarion som involverade blod, svett och badmössa.
anyways, efter den annars grymma spelningen från pennywise så gick vi till andra scenen och såg social D. ganska skönt med ett lugnare band att avsluta det hela med. mike ness var snygg(!) as ever
och en sann drömmare. jag gillar honom, jag vill bli som honom.
jag vill inte vara hans dotter för, fan, det måste suga att aldrig kunna hitta en man som är snyggare än sin farsa.
han var så snygg att om jag hade varit en medelålders kvinna hade jag inte gjort annat än att googla bilder på mannen, all day long. hell, till och med jag satt och googlade bilder nyss.
många rysningar och en del mysigt mellansnack senare så avslutades det hela med story of my life. ett "nåja"val tänkte jag, som hellre hade sett don't take me for granted som sista låt.
sen åkte vi till mcdonalds ocn hon i kassan bara "hej välkommna till donken det går bra att beställa" och anton bara "en stor tårta".
what was that all about
Comment the photo
shit, vilken grej. jag vill också vara 5 meter ifrån mike ness. :\ (hej!)
Var ju själv på metaltown, va sjukt bra!! träffa ju mexicarl på all that remains! tjöta lite om frasses o stage dive! (all that remains var stört bra btw).
Klart pöjken ska ha en tårta om vill ha de!!
frasses måste du ju med till, kommer bli himla skojigt. all that remains är inte riktigt min grej, men kan tänka mig att det var nice ändå!
han var så snygg att om jag hade varit en medelålders kvinna hade jag inte gjort annat än att googla bilder på mannen, all day long. hell, till och med jag satt och googlade bilder nyss."
HAHA ÅH
Jag har bara lust att skriva nåt själv, men jag behöver vara på rätt humör för att skriva lika bra som du gör, dammit! :(
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swashbuckler/384708869/
Visa toppen
Show footer