October
Sunday 16 August 2009 photo 1/1
|
är trött, kroniskt törstig och framförallt äcklig. inte så fint.
way out west var fint. himla fint.
först, efter att ha släpat hundra ton tunga väskor genom hela göteborg, såg vi hello saferide på götaplatsen (?).
det var bra. bättre än väntat. sneglade man snett neråt lyftes humöret ytterligare av att en salig flickvän stod och såg ut som ett litet barn på julafton. inte så litet så att man fortfarande var lite rädd för tomten, utan tillräckligt gammalt för att förstå att tomten faktiskt levererade en hel säck med svinfeta presenter som bara väntade på att öppnas.
sen gick vi till trädgår'n, där rise against snart skulle spela. jag hängde mig snabbt över bardisken och beställde ett glas kylskåpskallt kranvatten. välbehövligt. jag var peppad.
rise against bjöd på en rolig, svettig spelning. stort minus bara för alla metalsnubbar som spelade luftguitarhero och delade ut arga blickar när man ramlade in i nån av dom och därmed avbröt deras kickass-notestreak
till den där låten som är med i guitar hero. han hade ju snart fem stjärnor.
mitt, och några andras, skuttande ledde till ett flertal tillsägningar från långhåriga unga män (som verkade ackord-jobba sig rika i svettfabriken)
att man minsann skulle vara stilla och enbart lyfta händerna när det var gitarrsolo på gång. då skulle man tydligen forma händerna
i en vedervärdig kombination av höjda pekfingrar och lillfingrar.
sen hem. sova bredvid thessan som såg ut ungefär som tre likadana på triss. stiga upp. sticka till festivalområdet. se beirut. beirut var fina.
fan, fina räcker nog egentligen inte. det var riktigt, riktigt bra."vad kostar en trumpet?" var tankar som gick i mitt huvud efter spelningen.
från scenen bakom oss hörde vi snart band of horses-bridwell berätta nåt
om ett ev. spöke i sitt hus. snygg man det där, trots att han hade rakat av sig stora delar av mys-skägget. vi gick dit och njöt och jag konstaterade ännu en gång att, fan, jag gillar verkligen band of horses.
kvällen fylldes sen upp med anthony & the johnsons (magiskt), glasvegas (tragiskt) och sen arctic monkeys som faktiskt bara resulterade i en axelryckning. jag gick till fever ray med thessan istället. just det, vi såg laakso också. var helt okej, men jag lyssnar inte på det i vanliga fall. thessan var euforisk till bristningsgränsen iaf. alltid kul.
dagen efter var det inte så mycket jag ville se. vi gick dit och såg lilly. jag hade inga förväntningar men tyckte faktiskt att det var riktigt bra.
efteråt var vi en splittrad trupp; jag ville se adolescents, men ville inte
gå själv och amanda och thessan ville åt varsitt håll.
det slutade med att jag och thessan gick till ett ställe och amanda och hennes kusiner till ett annat. strax därefter tröttnade jag och thessan på det vilda storstadslivet och tog en spårvagn full av alldeles för onyktra douchebags tillbaka till mölndal, där vi hade fått låna en lägenhet.
jag har förresten allvarliga funderingar på att sluta dricka alkohol. jag har lika
kul utan och jag blir så jävla äcklad av alla jävla fulla idioter jag träffade i göteborg.
allt som allt var det kalaskul och även om jag nu enbart har fyra kr att leva på resten av månaden så får jag faktiskt säga att
det var värt det. man kommer förvånansvärt långt på fyra kronor. speciellt om man precis har investerat i några hundra kilo fina minnen.
way out west var fint. himla fint.
först, efter att ha släpat hundra ton tunga väskor genom hela göteborg, såg vi hello saferide på götaplatsen (?).
det var bra. bättre än väntat. sneglade man snett neråt lyftes humöret ytterligare av att en salig flickvän stod och såg ut som ett litet barn på julafton. inte så litet så att man fortfarande var lite rädd för tomten, utan tillräckligt gammalt för att förstå att tomten faktiskt levererade en hel säck med svinfeta presenter som bara väntade på att öppnas.
sen gick vi till trädgår'n, där rise against snart skulle spela. jag hängde mig snabbt över bardisken och beställde ett glas kylskåpskallt kranvatten. välbehövligt. jag var peppad.
rise against bjöd på en rolig, svettig spelning. stort minus bara för alla metalsnubbar som spelade luftguitarhero och delade ut arga blickar när man ramlade in i nån av dom och därmed avbröt deras kickass-notestreak
till den där låten som är med i guitar hero. han hade ju snart fem stjärnor.
mitt, och några andras, skuttande ledde till ett flertal tillsägningar från långhåriga unga män (som verkade ackord-jobba sig rika i svettfabriken)
att man minsann skulle vara stilla och enbart lyfta händerna när det var gitarrsolo på gång. då skulle man tydligen forma händerna
i en vedervärdig kombination av höjda pekfingrar och lillfingrar.
sen hem. sova bredvid thessan som såg ut ungefär som tre likadana på triss. stiga upp. sticka till festivalområdet. se beirut. beirut var fina.
fan, fina räcker nog egentligen inte. det var riktigt, riktigt bra."vad kostar en trumpet?" var tankar som gick i mitt huvud efter spelningen.
från scenen bakom oss hörde vi snart band of horses-bridwell berätta nåt
om ett ev. spöke i sitt hus. snygg man det där, trots att han hade rakat av sig stora delar av mys-skägget. vi gick dit och njöt och jag konstaterade ännu en gång att, fan, jag gillar verkligen band of horses.
kvällen fylldes sen upp med anthony & the johnsons (magiskt), glasvegas (tragiskt) och sen arctic monkeys som faktiskt bara resulterade i en axelryckning. jag gick till fever ray med thessan istället. just det, vi såg laakso också. var helt okej, men jag lyssnar inte på det i vanliga fall. thessan var euforisk till bristningsgränsen iaf. alltid kul.
dagen efter var det inte så mycket jag ville se. vi gick dit och såg lilly. jag hade inga förväntningar men tyckte faktiskt att det var riktigt bra.
efteråt var vi en splittrad trupp; jag ville se adolescents, men ville inte
gå själv och amanda och thessan ville åt varsitt håll.
det slutade med att jag och thessan gick till ett ställe och amanda och hennes kusiner till ett annat. strax därefter tröttnade jag och thessan på det vilda storstadslivet och tog en spårvagn full av alldeles för onyktra douchebags tillbaka till mölndal, där vi hade fått låna en lägenhet.
jag har förresten allvarliga funderingar på att sluta dricka alkohol. jag har lika
kul utan och jag blir så jävla äcklad av alla jävla fulla idioter jag träffade i göteborg.
allt som allt var det kalaskul och även om jag nu enbart har fyra kr att leva på resten av månaden så får jag faktiskt säga att
det var värt det. man kommer förvånansvärt långt på fyra kronor. speciellt om man precis har investerat i några hundra kilo fina minnen.
Comment the photo
<br />
glasvegas var så himla himla tråkiga. det var ingen show alls. :(
Var Fever Ray där? Var hon awesome?
Om du inte hade vart kissenödig i skövde så hade du ju haft 9 kr kvar ist..
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/swashbuckler/401613773/
Visa toppen
Show footer