Så här ser mina armar ut varje da!!

Jag kan ju inte er historia, men något säger mig att hjärnan på något sätt inte känner att kroppen duger bra nog som den är? Gör den sig inte förtjänt av bränsle - varför? Har den plötsligt blivit fet och sjuk av någon anledning, eller är det bara hjärnan som tycker det?
Din kropp fungerar just nu som en slav under din hjärna och kommer en dag att strejka och ge upp på dig. Den kommer vara med dig ända ner i graven och har alltid varit där för dig ända sedan du varit en liten bebis. Den ger allt för att du ska kunna fungera rent fysiskt i den här världen. Din kropp är den allra viktigaste gåvan du någonsin fått. Utan mat blir den gnisslig, ledsen och ranglig. En tickande bomb.

Rent logisk är du inte fet. Hjärnan är amatörmässig på sitt vis och jämför med andra för att skapa en verklighetsuppfattning. Ge över ansvaret och låt hjärtat få lyssna på denna mening.

Påminn dig själv om att du lever här och nu, inte i framtiden när du fått "den där drömkroppen". Du vet att det inte är sant. Ingenting kommer bli perfekt om man försöker nå sina mål med att vara destruktiv. Människan är inte skapt och modellerad för att hantera så mycket kritik från sig själv och fortfarande fungera som den ska. Vi strävar efter kärlek och vi lever för kärlek. Det låter klyschigt, men det är vetenskapligt bevisat. För att älska andra och annat måste vi älska oss själva. Vi kan inte ge någonting om vi inte redan har det.

Hjärnan älskar solljus och kroppen att få röra på sig. Och kroppen vill en bra kost. Om den får detta blir den både glad, snygg och får automatiskt bättre kontakt med hjärnan. Det är när de jobbar tillsammans i rytm som de skapar harmoni. Det krävs att de ska gå bra ihop för att bilda någonting helt och fulländat. En hel människa.

Om detta inte passar - nå, fortsätt lev som en halv människa.
Som jag ser det mår du inte så bra av det.