''Hans skrik och dunkande i väggarna..''

''Hans skrik och dunkande i väggarna ekade i hela huset.
Vi andra försökte sova men det var knappt att man kunde.
Rädslan för att han skulle bryta sig fri.
Slå sig lös från sina kedjor var för stor.
Efter mycket om och men tystnade det i andra rummet.
Han hade slagit slut på all kraft som existerade i hans lilla kropp.
Men det var nu jag blev rädd på riktigt.
För med tystnad kommer smygande rädsla om allting.
Och när det tystnade i andra rumet började tankarna flyga.
Kanske var det så att han hade kommit loss och smög runt.
Kanske skulle han anfall oss och låta sina händer ta död på oss.
Jag blundade, hårt. Jag ville verkligen försöka sova.
Till slut lyckades jag komma till drömmarnas värld.
Och vakna, det gjorde jag också, av solstrålar i mitt ansikte.
Alla var glada denna morgon, nästan alla.
Något i mig skar till när jag tänkte på den lilla människan.
På den lilla pojken som nu låg död på golvet..''



Behöver jag säga att jag drömde mardrömmar inatt?
Stycket här ovanför är en del av min dröm.
Och jag måste säga att jag känner mig illa till mods.
Vad i hela friden kan fått mig att drömma något sådant?
Den besatthet pojken i drömmen hade existerar inte i min värld.
Den är alltför intensiv för att jag ens ska föreställa mig den.
Men mitt undermedvetna, det kunde tydligen, alltför väl.
Och nu är jag vaken, frusen, full i tankar.
Måste försöka göra något så att jag glömmer bort natten..

''Only your voice can save me from the dark..'' // SweetAndCrazy

There are more blog posts on this day (3)