Kort och koncist

Sitter uppe alldeles för länge som vanligt, för ingen egentlig anledning. Sedan barnsben har jag alltid haft en rubbad dygnsrytm, hoppet om att få en "normal" rytm lämnade mig för längesedan, frågan är varför det känns som att vi nattugglor blir bestraffade av samhället för att vi inte gör som de "normala" människorna gör. Vi lever idag på 2000talet men samhället lever kvar på 50-talet.
När skall folk inse att vi behöver en radikal förändring?

Det är ju vääldigt lätt att tiden flyger mellan 22-03, men som du säger känner man sig nog som mest kreativ om nattkrokarna, jag vet att jag gör det.. ^^:*

(har alltid velat testa ett nattjobb, höhö)

Åh, det är så svårt med medicinering och konstanta besök till farbror doktorn.. nu har jag (ännu en gång) tagit avstånd från både mediciner och läkare. Gav det ett försök, men de kunde inte ens komma ihåg att lägga in recept så att jag kunde hämta ut medicin som alla, läkare, psykolog, apotekare sagt att jag inte skall vara utan, det var droppen, klarar mig nog bäst själv då. Hmpf.
Till det egentliga problemet så har jag också väldigt svårt att somna, det blir oftast att jag ligger frustrerad och irreterad efter att ha legat sömnlös i 3 timmar -.- och måste gå upp och göra något för att sedan göra ännu ett lamt försök att somna, nattjobb hade varit sjukt optimalt, dessutom tjänar man ju mer som nattpersonal ;3

Man tycker ju inte att det borde vara en så stor grej att vissa människor är uppe på andra sidan dygnet än normen. Jag har alltid varit uppe om nätterna, jag har börjat acceptera det, dags för andra att göra det också tycker jag :o men det går ju framåt, förhoppningsvis. Jag menar, det mesta i samhället är idag ganska utdaterat, dags att bygga om och optimera !

Amen!