July
Saturday 31 January 2009 photo 1/1
|
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. Johnska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sinaföräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns storaintresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat iungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta utevid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johnsmor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åttakilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju såpojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigentill klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter ochpratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring,alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till enannan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till Johnoch hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se eftervilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Därkan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarnavid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåretbråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och medhotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han,till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven.John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittaten tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med ochge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigenfrån pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi denplats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elvaklampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska ihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tillshan gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för atthan tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer föratt i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrarinte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan ochmot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna.Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honomi elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör derassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. Istället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, sägeratt sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslårförsonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott avvåld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt atthan gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lekmed råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är enberusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad ochrädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inteslå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, menhan svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johnsställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han roparpå John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigtut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarnaoch sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: hanvänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att allakommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Hanhar ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hansbödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma inmot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de tvåsom varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så deträcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet,och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller Johntill marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Hansläpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämtför sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hanshuvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vridersig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- ochråttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter,släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Straxinnan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknaroch sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar ochrullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förståratt John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sigtill de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när dekastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig.Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom tillIngetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad tilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den avmördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man.Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de treandra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp avlinor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någonbestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET !!!
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. Johnska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sinaföräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns storaintresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat iungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta utevid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johnsmor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åttakilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju såpojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigentill klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter ochpratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring,alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till enannan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till Johnoch hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se eftervilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Därkan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarnavid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåretbråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och medhotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han,till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven.John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittaten tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med ochge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigenfrån pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi denplats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elvaklampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska ihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tillshan gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för atthan tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer föratt i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrarinte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan ochmot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna.Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honomi elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör derassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. Istället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, sägeratt sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslårförsonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott avvåld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt atthan gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lekmed råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är enberusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad ochrädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inteslå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, menhan svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johnsställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han roparpå John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigtut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarnaoch sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: hanvänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att allakommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Hanhar ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hansbödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma inmot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de tvåsom varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så deträcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet,och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller Johntill marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Hansläpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämtför sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hanshuvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vridersig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- ochråttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter,släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Straxinnan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknaroch sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar ochrullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förståratt John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sigtill de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när dekastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig.Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom tillIngetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad tilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den avmördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man.Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de treandra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp avlinor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någonbestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET !!!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sweetiiii/325919806/
Visa toppen
Show footer