November
Thursday 19 February 2009 photo 1/1
|
(fortsättning....)
- Nä, jag orkar inte dra på mig den nu. Fan,det är inte ens kallt ju. svarade jag i hopp om att få gå ut till bilen.
- Det är fan i mej 6- grader ute,tänk lite mer än vad näsan räcker.. sa hon och gick ut i hallen och tog upp jackan till mig för att jag skulle ta på mig den men jag satte armarna i kors och tittade tyket åt ett anbnat håll. Givet viss för att jag int vill ha på mig jackan. Men det hjälpte inte tydligen för hon började trycka ner den mallan mina ramar efter ett tag.
Jag himlade med ögonen och tog på mig jackan motvilligt.
- Det är så otufft att ha på sig e jävla jacka i skolan. Fan,jag kommer ju fan bli mobbad,sa jag och tittade bort för att mamma inte skulle se att jag log och var på gränsen till att börja skratta.
- Hellre det än att du får inflamationer och skit och sen så blir det ju brar skit av allt. Och så kan du ju få öroninfllamation och det är ju inte kul,eller hur? undrade mamma i ett försök om att jag ska hålla med.
- Jag har haft öroninfllamation en gång och det va fan på sommaren. Nu är det vinter,morsan. VINTER! V-I-N-T-E-R,förstår du mig sa jag envist. Men det hjälpte ju inte heller men till min förvåning gav mamma mig hundra spänn,men det gick ju så klart på min månadspeng. När mamma kämpat på sig skorna så tryckte hon ner handtaget, minst lika segt som vanligt och öppnade dörren. När vi öppnat dörren till bilen så var jag tvungen än en gång kasta in väskan och sätta mig på sättet där fram.
- Men du kommer väl hem idag väl? undrade mamma för att kunna planera dagen.
-Ja,jag har ju inget val att göra något annat. Jag kan ju inte direkt rymma hem till någon för en dag för att dra på mig ett par string tills i morgon,svarade jag lekfullt och flinade. När ja kom fram till platsen där bussen skulle hämta upp mig hoppade jag ur med trötta ögon,sa hej då och stängde dörren till bilen och gick över till andra sidan vägen för att kunna gå på bussen som vanligt. Mamma åkte vidare och försvann bland de snötäckta träden. Där står hon, som vanligt. Ensam,utstött och mobbad och hon får stå bredvid mig,en av skolans coolaste brudar. Det var bara vi två så långt ögat kunde nå och helt tyst var det. Den pinsama tystnaden bröts inte utan förblev pinsam tilla bussen kom och stannade,öppnade dörren och busschaffisen hälsade. Vi hälsade tillbaka var för sig och hon satte sig där framme i bussen med alla nördar medans jag gick längst bak och satte mig i vänstra hörnet och kollade ut över hållan där jag bodde. Man kunde inte se mitt hus om man så tog bort alla träd. Men jag fick nöja mig med det jag fick men jag hade ju en hundralapp i fickan och det glädje mig. Bussen stannade vid en annan skola för bara förskolan upp till sexan. Och där kom hon in, min bästa vän. Sofia, hennes svarta hår täckte för hennes håll i öronen. Näsan var brydd med in stav men det fick väl gå så länge tills hon tagit hål i läppen eller vad det nu var hon ville ha hål. Svart,hårt sminkad var hon också men det va ju Sofia. Den unika, kanin liknande,roliga,sötaste,underbaraste vän man kunde ha.
- Hej, fan,har du cigg? Jag får fan anfall,sa hon med upphätsad röst i hopp om att jag hade det i väskan.
-Ja,det har jag,vad har hänt nu då? Har Markus ätit upp din korv? frågade jag och började skratta.
-Hehehe, nä inte idag. Men han fick ta min sista cigg för Annha kom hem igår och då fick jag en cigg och då sparade jag den för att ha den på morgonen idag. Men så lyckades Markus övertyga mig om att jag får ett halsband av honom om han fick den. Och dum som jag är så går jag med på det! förklarade hon för mig.
-Ja,Sofia,du kan få en cigg av mig. Bara för att du är du och ingen annan,svarade jag vänligt.
********************
Nu stod jag där, framför spegeln för att fylla i mitt smink jag började förlora under tiden som gått. Jag synade mig noga i spegeln,håret, det svarta,slitna(som jag ville förstöra) korta,hemklippta håret såg bra snyggt ut. Maskaran,kajalen,
(fortsättning följer om ett tag.)
- Nä, jag orkar inte dra på mig den nu. Fan,det är inte ens kallt ju. svarade jag i hopp om att få gå ut till bilen.
- Det är fan i mej 6- grader ute,tänk lite mer än vad näsan räcker.. sa hon och gick ut i hallen och tog upp jackan till mig för att jag skulle ta på mig den men jag satte armarna i kors och tittade tyket åt ett anbnat håll. Givet viss för att jag int vill ha på mig jackan. Men det hjälpte inte tydligen för hon började trycka ner den mallan mina ramar efter ett tag.
Jag himlade med ögonen och tog på mig jackan motvilligt.
- Det är så otufft att ha på sig e jävla jacka i skolan. Fan,jag kommer ju fan bli mobbad,sa jag och tittade bort för att mamma inte skulle se att jag log och var på gränsen till att börja skratta.
- Hellre det än att du får inflamationer och skit och sen så blir det ju brar skit av allt. Och så kan du ju få öroninfllamation och det är ju inte kul,eller hur? undrade mamma i ett försök om att jag ska hålla med.
- Jag har haft öroninfllamation en gång och det va fan på sommaren. Nu är det vinter,morsan. VINTER! V-I-N-T-E-R,förstår du mig sa jag envist. Men det hjälpte ju inte heller men till min förvåning gav mamma mig hundra spänn,men det gick ju så klart på min månadspeng. När mamma kämpat på sig skorna så tryckte hon ner handtaget, minst lika segt som vanligt och öppnade dörren. När vi öppnat dörren till bilen så var jag tvungen än en gång kasta in väskan och sätta mig på sättet där fram.
- Men du kommer väl hem idag väl? undrade mamma för att kunna planera dagen.
-Ja,jag har ju inget val att göra något annat. Jag kan ju inte direkt rymma hem till någon för en dag för att dra på mig ett par string tills i morgon,svarade jag lekfullt och flinade. När ja kom fram till platsen där bussen skulle hämta upp mig hoppade jag ur med trötta ögon,sa hej då och stängde dörren till bilen och gick över till andra sidan vägen för att kunna gå på bussen som vanligt. Mamma åkte vidare och försvann bland de snötäckta träden. Där står hon, som vanligt. Ensam,utstött och mobbad och hon får stå bredvid mig,en av skolans coolaste brudar. Det var bara vi två så långt ögat kunde nå och helt tyst var det. Den pinsama tystnaden bröts inte utan förblev pinsam tilla bussen kom och stannade,öppnade dörren och busschaffisen hälsade. Vi hälsade tillbaka var för sig och hon satte sig där framme i bussen med alla nördar medans jag gick längst bak och satte mig i vänstra hörnet och kollade ut över hållan där jag bodde. Man kunde inte se mitt hus om man så tog bort alla träd. Men jag fick nöja mig med det jag fick men jag hade ju en hundralapp i fickan och det glädje mig. Bussen stannade vid en annan skola för bara förskolan upp till sexan. Och där kom hon in, min bästa vän. Sofia, hennes svarta hår täckte för hennes håll i öronen. Näsan var brydd med in stav men det fick väl gå så länge tills hon tagit hål i läppen eller vad det nu var hon ville ha hål. Svart,hårt sminkad var hon också men det va ju Sofia. Den unika, kanin liknande,roliga,sötaste,underbaraste vän man kunde ha.
- Hej, fan,har du cigg? Jag får fan anfall,sa hon med upphätsad röst i hopp om att jag hade det i väskan.
-Ja,det har jag,vad har hänt nu då? Har Markus ätit upp din korv? frågade jag och började skratta.
-Hehehe, nä inte idag. Men han fick ta min sista cigg för Annha kom hem igår och då fick jag en cigg och då sparade jag den för att ha den på morgonen idag. Men så lyckades Markus övertyga mig om att jag får ett halsband av honom om han fick den. Och dum som jag är så går jag med på det! förklarade hon för mig.
-Ja,Sofia,du kan få en cigg av mig. Bara för att du är du och ingen annan,svarade jag vänligt.
********************
Nu stod jag där, framför spegeln för att fylla i mitt smink jag började förlora under tiden som gått. Jag synade mig noga i spegeln,håret, det svarta,slitna(som jag ville förstöra) korta,hemklippta håret såg bra snyggt ut. Maskaran,kajalen,
(fortsättning följer om ett tag.)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sweetinme/333818092/
Visa toppen
Show footer