Friday 7 November 2008 photo 1/2
|
Friday 7 November 2008 photo 1/2
|
GRUPPTRYCK ÄR ALLT SOM BEHÖVS!
Anna, anna, vakna då! hörde jag en röst säga..
det var lotta som försökte väcka mig.
- Anna har du sovit över huvudtaget i natt??
- ja....eller nej inte så mycket.
- du sov bort hela mattelektionen!
- vaa!!! vi har ju prov i morgon..hur ska jag klara det då??
- ingen anning, du får nog plugga hårt idag då.
- orka!!!!
vi vandrade i korridoren då johan plötsligt gick förbi.
- Han kollade på dig anna..
- vem bryr sig han är ju lika utväcklad som en apa på mars!
- jag tror han gillar dig anna..
- vet du, jag tror hampus gillar dig lotta..
- okej, det där var faktiskt inte snällt sagt!
- inte om johan heller.
- daa, spelar roll.
- Hänger du med på festen i kväll eller??
- jag vet inte riktigt, jag och mamma har det lite jobbigt nu.
- oscar kommer att vara där..
- det bryr du dig väl inte om?
- nej, herreguuud jag bryr mig bara om simon och ölen jag kommer
få av den söta bartendern.
- jag ska försöka..okej?
- visst.
- Mamma skulle du kunna göra mig en stor, stor, jätte stor tjänst??
- vadå gumman?
- jo, det är liksom en tjej i min klass...
- ja?
- hon ska liksom ha en fest.
- nej, allt annat men inte det!
- men du förstår inte mamma!
- du kan väl sova hos lotta i kväll?
- varför??
- jag och pappa ska bort förstår du..
- okej.
jag packade genast ihop mina kläder i en väska.
jag tänkte på festen smtidigt som jag visste att jag inte fick
kunde jag inte glömma den,
det var som en gammal låt från stenåldern som
man inte lyckats ruska av.
jag kunde ju inte svika lotta...eller?
hon skulle kanske aldrig förlåta mig för det.
jag var tvungen att gå på festen och så var det bara.
det fanns inget annat att göra.
jag tog närmaste tunnelbana till stureplan
där lotta bodde.
hon var ensam hemma och hade redan byt om när jag kom.
- vad fin du är lotta.
- jag vet, men varför är inte du mombytt och klar?
- visste inte vad jag skulle ta på mig.
- äh, det är lugnt du kan låna nått av mig.
- vad snällt av dig.
vi letade och letade i flera minuter säkert en timme eller
två.
innan vi hittade den perfekta klänningen.
den satt som på sydd på mig.
den var helt underbar.
när vi väl komm till festen stod petra utanför och väntade.
- vad sena ni är!
- jag vet!
- men varför så sena?
- jo, du förstår lilla fröken segskalle kunde inte hitta något att ha på sig.
kallade hon just mig för '' lilla fröken segskalle'' .
ja, ja, hon måste ha druckit nått innan vi gick.
där stod han min kära oscar!
och han tittade på mig också!!
nu gick han mot mig också, vad skulle jag ta mig till??
- hej anna..
- hej..
- vad fin du är i kväll..
- tttttyckker duu vee..rkligen det?
- jo visst.
innan jag ens märkte det gav han mej en kyss.
sedan undrade han om jag ville ha någonting att dricka.
'' ja tack '' svarade jag.
sen blev allt lite suddigt, men jag kommer ihåg att vi gick in i ett rum.
det enda jag kommer ihåg sen, var att jag vaknade upp med huvudvärk med behån på huvudet.
och att oscar låg bredvid mig.
resten blev en enda stor dimma.
och det är allt jag kan berätta för er mamma och pappa.