September
Sunday 6 September 2009 photo 45/68
|
Pappa byggde det här huset nästan själv. Jag tror sedan dess på att man bor bäst i nya hus, för där finns inga lukter från de som tidigare levt där. Det sitter kvar i väggarna, hur länge man än bor in sig efter, lukter och minnesrester av någon annan. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt på något sätt.
När pengarna nästan tog slut helt, och vi blev tvungna att flytta härifrån till huset på Värmdö några år senare, så var jag obeskrivligt ledsen. Ett par månader efter att vi hade flyttat in, så hittade jag ett kort på en flicka bakom golvlisten i mitt nya rum, och det fick mig nästan att må illa. För jag kände henne redan så nära inpå, det var som att hon fanns där hela tiden och jag behövde inte ännu en påminnelse om att jag var en inkräktare i rummet som hennes pappa byggt till henne. Lika lite ville jag veta om vem som skulle bo i mitt förra rum, vem som skulle dra ner rullgardinen med perforerade svalor på kvällen, titta på snedtaket ovanför sängen och följa konturerna av liljekonvaljerna på tapeterna när hon eller han låg där.
När pengarna nästan tog slut helt, och vi blev tvungna att flytta härifrån till huset på Värmdö några år senare, så var jag obeskrivligt ledsen. Ett par månader efter att vi hade flyttat in, så hittade jag ett kort på en flicka bakom golvlisten i mitt nya rum, och det fick mig nästan att må illa. För jag kände henne redan så nära inpå, det var som att hon fanns där hela tiden och jag behövde inte ännu en påminnelse om att jag var en inkräktare i rummet som hennes pappa byggt till henne. Lika lite ville jag veta om vem som skulle bo i mitt förra rum, vem som skulle dra ner rullgardinen med perforerade svalor på kvällen, titta på snedtaket ovanför sängen och följa konturerna av liljekonvaljerna på tapeterna när hon eller han låg där.
Visa toppen
Show footer