Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Om man tar sig till byn Godegård i norra Motala kommun, och sedan fortsätter åt nordväst, mot Zinkgruvan, kommer man först till små bitar av gammalt kulturlandskap.
Mulens och klövarnas marker.
Men sedan tar skogslandskapet vid igen. Mitt inne i den vidsträckta, kuperade Tylöskogen.
Jag tog mig fram till en otroligt vacker sjö med det desto mindre romantiska namnet Grissjön...
...ty jag visste att skogarna där ännu var av det levande slaget, fulla av antydningar, minnen och förnimmelser.
Vägen dit var dock - som alltid - nedslående.
...
Vid vägkanten, uppsliten av järnskodda maskiners däck: en glädjeglimt, aningslös.
Gamle man.
Över en bit hällemark, genom en sank skreva mellan kullarna, därefter ut på en mosse...
Men sedan ser man bortom nästa höjd det man alltid bävar för, det som gör att åtminstone inte jag kan vandra i skogen med det ro i sinnet som jag kände förr, n
Det syns inte här, men i mitten av denna sluttning ned mot sjön rinner en liten bäck som har sin källa bortom höjden, i ännu en mosse. För bara några mån
Det glädjer säkert människorna nu, att bortrensandet av skogen har givit en utsikt över nejden som de förvisso inte hade haft annars.
Men än så länge är det bara ett litet hygge. Än så länge är sjön inbäddad i assymetrins och de långa cyklernas landskap.
skrevor, höjder och branter... Tylöskogen må vara hårt åtgången, men ännu är den mer omväxlande än vad Uppland har att erbjuda.
Och eftersom Holmen Paper inte skymfar dessa trakter med sin närvaro, såsom det gör mot Roslagen, är det väldigt lätt att finna vidsträckta, outdikade mossar hä
Uppe på berget.
På andra sidan berget; slut på glädjen.
Jag finner inte ord för min avsky över hur de rensar bort all växtlighet förutom tallplantorna. Det blir allt tystare i skogen, när fåglarna inte har några lö
Och ändå, trots allt fördärv, krävs det inte mycket för att bli innesluten och bortvillad till en annan plats, en ogripbar tid, klösande fingrar av minnen och &arin
världsspegeln
... men så har jag rundat sjön, är åter i tuktade marker. Hösten nalkas.