En vecka med olidlig väntan - i hopp om lägenhet.
Två dagar tills jag får träffa dem jag har längtat efter, familjen.
Livet rullar, förutom nationella på torsdag.
.
Allt känns så bra och lägenheten känns som den kommer bli vår.
Det första Madde sa när vi kom ut på gården var:
"Det kändes som hemma" och jag kunde inget annat än att hålla med. Mitt förhållande går som på rälls, Alexander är så underbar :).
Helt plötsligt, för en stund, känns skolarbeten långt bort och mina måsten känns som bortblåsta.
Halmstad känns som ett hem och det vill jag dela med Madelen Nilsson - ursprungligen från Halmstad - men för mig en göteborgare!
.
Men en dos av hembyggd och gammla vänner behövs. Saknar er och tänker på plutten just nu :)

aaw!! :D jag vill dela detta med dig med! jag hoppas verkligen vi får den! för nu helt plötsligt känns allt bara så rätt!! från panik och total förvirran, till nåt så självklart som att himlen är blå! där vill jag bo! med dig! :D men nu kan vi bara hålla tummarna, gullet ;D och jag håller ett stadigt tag :D xD för jag VILL nu! jag VET!! det är detta jag vill!! :D
men uttryckte jag mig så? :O jag minns faktiskt inte hur jag sa längre :P men egentligen kändes det inte som hemma... :O  det känns som mitt NYA hem! nåt som "hemma" vill jag inte till...:P jag vill bara HEM!! :D haha, skum text... xD men du kanske fattar poängen...? jag hoppas på detta nu!! jag vill detta! och där är ett ställe jag verkligen tror jag kan trivas!
och nu skiner solen!!! :D