Monday 4 February 2013 photo 1/1
|
Några av er som läser här, har hängt med ett tag och vet att jag har haft flera (sjuka) hundar innan Segra.
Tre av dom har fått somna in pga en sak – allergi.
Allergi är något jag är livrädd för, jag hatar det och önskar inte ens min värsta fiende – en hund med allergi. För det är ett levande helvete för alla inblandade, inte minst hunden. Det kan alla med en allergihund nog intyga.
När Segra kom till mig, åt hon Royal Canin’s valpfoder. Något som inte fungerade, då hon var lös i magen o kliade sig lite mer än en valp ska göra. Jag har inte en enda bra erfarenhet av Royal, så jag bytte foder ganska direkt till det norska fodret Appetitt, som hon stod på fram tills hon va 5-6 månader. Det fungerade perfekt o alla "problem" försvann.
När hon sen blev 5-6 månader började hon bli lite knasig i magen, och började klia sig om hon fick i sig saker med för mycket spannmål, vanligt hundgodis, leversnittar osv. Men även en allmän klåda som var mer än det "normala".
Jag bytte då foder till Pro Plan Sensitive, lax och ris. Problemen försvann igen för ett tag, hon kliade sig fortfarande lite mer än vanligt, men absolut inte så att det var ett problem.
Hon har fungerat bra på Pro Plan, problemet med att magen rasade så fort hon åt nått annat än sitt foder avtog sakta men säkert, men klådan kvarstod och började nu bli allt värre, så pass att det blev jobbigt för henne.
Hon va torr o mjällig i pälsen o jag gav henne all världens olika tillskott för att hjälpa just detta. Utan resultat, hon blev bara värre o värre.
Vi bytte till färskfoder (Vom og hundemat), ingen skillnad förutom att magen rasade.
Klådan kvarstod och eskalerade i takt med att hon blev äldre.
När hon va 9-10 blev hon ju akut jättesjuk och låg och svävade mellan liv och död i ett dygn. Efter det behandlades hon mot loppor, löss o andra parasiter med Stronghold,
för att utesluta att det skulle kunna vara en allergisk reaktion mot något såndant.
Det gav inget resultat. Det gick ytterligare några veckor och klådan ökade. Jag bokade en ny veterinärtid för att ta ett blodprov för att utesluta skabb, då hon nu även börjat tappa onormalt mycket päls, naggade sig så hon blev nästintill pälslös på höfterna/innerlåren och kliade sig så att hon fick sår lite här och var. Värst var öronen, som hon hade rivit upp sår i, och på öronlapparna.
Provsvaret kom för ca två veckor sedan. Inga antikroppar som kunde tyda på skabb fanns i blodet. Ett skabb/parasitangrepp kunde vi nu helt utesluta.
Nu kan jag inte blunda längre, jag kan inte trycka bort att jag under hela den här resan har sett det jag inte vill se – men blundat. Jag ser allt jag sett med dom tidigare allergihundarna, men hela tiden tryckt bort dom tankarna och liksom "hittat på anledningar" till varför hon kliar sig och mår dåligt – just för att slippa inse att jag nu har fått min fjärde allergihund.
Så vad gör man? Jo, man bryter ihop. Öppnar ögonen, går igenom hunden ordentligt, tittar noga på alla sår, pluppar och utslag hon har – och gråter. Gråter massor, och inser.
Inga fler anledningar, inga fler ursäkter. Jag har fått min fjärde allergihund.
Det har blivit så som det absolut inte skulle bli.
I onsdags var vi hos "min" allergivet. och tog det där svindyra blodprovet som testar för all luftburen allergi, kvalster, pollen osv. Svaret får vi inom 2-4 veckor. Fram tills dess ska hon stå på kortison så att kroppen får en chans att läka ihop allting.
Hur vi kommer att gå vidare nu när svaret på blodprovet kommer, vet jag inte – oberoende av vad det visar.
Det är många frågetecken och min största rädsla nu är att blodprovet inte ska visa något, så vi måste fortsätta leta efter en orsak till den fruktansvärda klådan.
Det fysiska "lidandet" är bara en del av hela den här historien.
I och med att hon mått rätt kasst, så har vi fått X antal "problem beteenden". Framför allt har vi tampats med en utfallsproblematik mot det mesta, hundar, människor, barn.
Segra är en gudasnäll hund, och skulle aldrig göra en fluga förnär.
Men hon besitter även en helt del skärpa, tillsammans med en dominans och en viss osäkerhet. En farlig blandning av "drifter".
Och att gång på gång få "vinst" i sina utfall, genom att folk backar och flyttar på sig, barn springer iväg (och därmed triggar jakten igång) och hundar skäller tillbaka – så tänker jag inte sticka under stolen med att var och varannan promenad kom jag in gråtande.
Vad ska jag göra med det här monstret jag fått i kopplet?
När vi satte in kortisonet, fick för första gången på flera månader se min glada hund igen. Jag gick för första gången på flera månader en promenad med en hund som glatt ville hälsa på folk och hundar och som valde Mig framför allt annat vi mötte (inklusive en hare, ja.. en HARE). Lycka, ren och skär lycka!
Hur som helst, så är det här inlägget vår början på vår helvetes resa, mot ett svar och en lösning på det här.. Det kommer inte bli lätt, många tårar kommer att fällas, många uppgivna skratt kommer det att bli. Jag vet det, jag har varit med förut.
Jag är endå på något vis "glad" över att det här inte är min första allergihund, för jag vet vad som väntar nu. Jag vet vad som behöver göras, kommer göras och hur jag på bästa sätt kan och kommer underlätta för Segra.
Men vi kommer fixa även det här, har vi klarat oss igenom allt som vi gått igenom det här första året i hennes liv – så kommer vi klara även detta.
Det här inlägget är direktkopierat ifrån bloggen, som ni hittar här:
www.teamsegra.wordpress.com
Tre av dom har fått somna in pga en sak – allergi.
Jag bytte då foder till Pro Plan Sensitive, lax och ris. Problemen försvann igen för ett tag, hon kliade sig fortfarande lite mer än vanligt, men absolut inte så att det var ett problem.
Vi bytte till färskfoder (Vom og hundemat), ingen skillnad förutom att magen rasade.
Klådan kvarstod och eskalerade i takt med att hon blev äldre.
När hon va 9-10 blev hon ju akut jättesjuk och låg och svävade mellan liv och död i ett dygn. Efter det behandlades hon mot loppor, löss o andra parasiter med Stronghold,
för att utesluta att det skulle kunna vara en allergisk reaktion mot något såndant.
Provsvaret kom för ca två veckor sedan. Inga antikroppar som kunde tyda på skabb fanns i blodet. Ett skabb/parasitangrepp kunde vi nu helt utesluta.
Inga fler anledningar, inga fler ursäkter. Jag har fått min fjärde allergihund.
Det har blivit så som det absolut inte skulle bli.
I onsdags var vi hos "min" allergivet. och tog det där svindyra blodprovet som testar för all luftburen allergi, kvalster, pollen osv. Svaret får vi inom 2-4 veckor. Fram tills dess ska hon stå på kortison så att kroppen får en chans att läka ihop allting.
Det är många frågetecken och min största rädsla nu är att blodprovet inte ska visa något, så vi måste fortsätta leta efter en orsak till den fruktansvärda klådan.
I och med att hon mått rätt kasst, så har vi fått X antal "problem beteenden". Framför allt har vi tampats med en utfallsproblematik mot det mesta, hundar, människor, barn.
Men hon besitter även en helt del skärpa, tillsammans med en dominans och en viss osäkerhet. En farlig blandning av "drifter".
Och att gång på gång få "vinst" i sina utfall, genom att folk backar och flyttar på sig, barn springer iväg (och därmed triggar jakten igång) och hundar skäller tillbaka – så tänker jag inte sticka under stolen med att var och varannan promenad kom jag in gråtande.
Vad ska jag göra med det här monstret jag fått i kopplet?
Jag är endå på något vis "glad" över att det här inte är min första allergihund, för jag vet vad som väntar nu. Jag vet vad som behöver göras, kommer göras och hur jag på bästa sätt kan och kommer underlätta för Segra.
Men vi kommer fixa även det här, har vi klarat oss igenom allt som vi gått igenom det här första året i hennes liv – så kommer vi klara även detta.
www.teamsegra.wordpress.com
Camera info
känner igen mig mkt med min kille som jag trott varit allergisk länge nu, o bytt foder hit o ditt men de löser ett tag men sen kommer de tillbaka :/
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/teamsegra/512770499/