November 2011
Jag fattar inte varför allting alltid blir så svårt Jag säger att jag finns och ändå tar du det så hårt Jag vet att smärtan finns där och jag vet mer än du tror Men du tänker tanke på tan
Jag ser in i dina ögon, ser hur ont det gör Jag ser din smärta, jag ser hur det förstör Jag ser det svaga ljuset som en gång var hela du Trots att jag vill hjälpa dig vill du inte ha hjälp nu
Med tårar i sina blåa ögon, hon tittar ut, hon ser regnet falla Hon slänger en blick i spegeln, plockar sedan upp jackan med händer så kalla Hon sätter nyckeln i låset och vrider om, hör lås
Alla dagar som blir nätter och sen blir till en dag till Du springer nerför gatan, bort härifrån du vill Du tänker på konsversationen, ångrar allt som sades Om inte alla brickor var lagda föru
Snön knarrar under dina fötter när du går Smärtan är så stor, finns ingen som förstår Tårarna rullar varma nerför din kind Bli kalla och frusna av den hårda vind Istappar som hänger nerf
Blodet som droppade ifrån dig var rött Det kunde lika gärna varit jag som dött Med uppspärrade ögon tittade du på mig Nu minns jag bara den livlösa sidan av dig De säger att livet är kort s
Hatet som lyser i dina ögon, det fanns inte där förut Ett litet misstag och allt är över, allt är slut Hjärtat som bankar hårt av sorg, jag lider men det fortsätter slå Denna smärta är så
Du hör stegen eka och du håller andan ett tag Stegen försvinner och du längtar efter dag Din rädsla tar över, "hur känns lycka nu igen?" Du minns inte hur det känns att vid din sida ha en vän