Thursday 28 January 2016 photo 1/1
|
What am I supposed to say?
No one ever listens anyway.
Tårar fällda till samma toner. Och du minns, gång efter gång, en process som tar sönder dig. En process där du i tanken blottar alla fel, alla sår, alla skador och skavanker, för att bränna dem med fackla. I en ritual för att söka renlighet. I ett famlande efter en tystnad du avskyr för kostnaden av ett pris du aldrig någonsin varit villig att betala men ändå alltid gjort. Och rösten frågar dig:
- Varför vandrar du fortfarande i ring?
Och du skriker på din spegelbild. Kastar knutna nävar mot ditt skinn och tårarna rinner, rinner till samma toner. Du slår huden blå, där mörka nyanser lägger sig över sådant som nyligen blekts. En av själens marmoreringar som faktiskt syns på ytan, några stunder till, några dagar till, för evigt. Och du är den du tänkt dig vara. När mörker smälter samman och fasader fallerar.
Tårar fällda till samma toner. Och du minns, gång efter gång, en process som tar sönder dig. En process där du i tanken blottar alla fel, alla sår, alla skador och skavanker, för att bränna dem med fackla. I en ritual för att söka renlighet. I ett famlande efter en tystnad du avskyr för kostnaden av ett pris du aldrig någonsin varit villig att betala men ändå alltid gjort. Och rösten frågar dig:
- Varför vandrar du fortfarande i ring?
Och du skriker på din spegelbild. Kastar knutna nävar mot ditt skinn och tårarna rinner, rinner till samma toner. Du slår huden blå, där mörka nyanser lägger sig över sådant som nyligen blekts. En av själens marmoreringar som faktiskt syns på ytan, några stunder till, några dagar till, för evigt. Och du är den du tänkt dig vara. När mörker smälter samman och fasader fallerar.
Annons