<p style="margin: 5pt 0cm; mso-pagination: none; mso-layout-grid-align: none;">

Livet var så mycket enklare när man var liten. Allt man behövde bekymra sig om var simpla tingsom egentligen inte betydde så mycket men när man var ett barn så var det allvarligt, man kunde gå i taket om det inte gick ens vilja vägen. Men vad hände med den tiden? Den for iväg. På en så kort tid ändrades livet mer än vad man kan beskriva i ord. Känslorna blev mer än bara ilska och gråt, nu inblandades kärlek, längtan, omtänksamhet, hat, uppgivenhet, lycka, besvikelse och många fler som blev/är så svåra att behärska. För man är vad man tänker. Känslorna är slavar under tankarna och själv är man slav under känslorna. Förr behövde man inte tänka på mer den pågående dagen, man fick hjälp i beslut och handlingar men nu? Nu kan ens egna beslut avgöra ens framtid, man måste tänka efter noga och verkligen försöka ta reda på vad man själv vill. För att inte tala om att ens omgivning vill hjälpa en i sitt beslut, eller bara göra det ännu mera suddigt i huvudet för man får då ännu mera att tänka på. Man väljer sina vänner mer noga, inte bara för dens leksaker eller hur man gjorde förr.
Att lita på någon och delge sina innersta känslor och tankar är för mig och säkert många andra mycket svårt. Speciella händelser i livet gjorde det ännu svårare att öppna sig och än en gång flyger tankarna iväg på sådant man aldrig trodde fanns som liten. Dödlighetens uppenbarelser kom och man upptäcker att man inte är odödlig. Då börjar man tänka att man ska ta vara på tiden man har på bästa möjliga sätt, detta gör att det känns som att tiden flyger ännu fortare iväg. Man kan bara önska att man fick mera tid, men sluta släng slantar i önskebrunnen och bli rik på dom istället. För det kommer aldrig att finnas någon uppfinning som kan ändra tiden, hur mycket vi än kan önska det existerar bara sånt i filmernas värld.
Minnen. Så många. De tillför lycka i alla sorters stunder, då man mest behöver de kan de kanske vara svåra att ta fram, i de stunder man tvivlar, ska man försöka att minnas den lycka och glädje du en gång känt. Men minnen kan ta form i det motsatta än lycka också. De man helst av allt vill glömma men de som trots det bara etsas fast ännu hårdare. De man ligger och tänker om på kvällarna långt in på nätter och ger en sömnbrist. De tankarna kommer och går, allt beror på om man klarar av att ta fram de lyckliga minnena och om man har modet nog att delge en vän om vad man tänker på, bara så man får prata av sig och kanske få bekräftelse av att man inte är ensam? Eller så räcker det med att någon lyssnar bara. Det kommer och går men allt som allt, vi är här och vi är nu. Så gör det bästa av ditt liv, på ett sätt så du har kvar din självrespekt och inte ångrar något du gjort. För du har bara ett liv, gör det bästa av det <3

Annons

The photo has no tags

May 2012