November
Tuesday 15 December 2009 photo 1/1
|
Å, det här var verkligen en tuff natt.
Vaknade och kollade ut och såg att det var nästan 4 dm snö ute. Inte drömsynen för ett tidningsbud.
Men jag klädde på mig och pallrade mig iväg.
Det var ju i princip omöjligt att cykla i den höga nysnön så jag sökte mig ut på bilvägen där det var plogat och då gick det bättre.
Så kom en bil långt borta och jag skulle svänga in på cykelnvägen igen men tappade fäste och föll omkull, med huvudet rakt ner i backen! "Nock" lät det. Jag såg stjärnor framför ögonen och fattade ingenting. Som tur är gick en kvinna på vägen som kom fram. Jag var ju inte i någon fara så, men det är alltid skönt när någon kommer fram och kollar hur det gick. Det snurrade bra mycket för ögonen och jag fick ställa mig och vila en stund. Men jag tog mig ändå till buntplatsen, med en dunkande huvudvärk och en öm axel.
Fick vänta en timme på att tidningarna skulle komma. Kall om fötterna. Ont i huvudet. Som tur är hade jag redan proppat mig full med värktabletter eftersom jag hade haft ont i höften tidigare under dagen så det hjälpte kandske lite på traven mot huvudvärken. Medan jag väntade planerade jag hur jag skulle lösa utdelningarna eftersom jag inte kunde dra runt på cykeln så mkt. Kvart över fyra började jag utdelningarna.
Var tvungen att pulsa runt i snön överallt och bära med mig väldigt mkt tidningar eftersom jag inte kunde dra med mig cykeln. Tungt var det. Och mina fötter blev mer och mer blöta, tror inte mina gore-tex är så hela längre eftersom det kom in väta ändå. Så kalla blöta fötter, huvudvärk och supertunga tidningar. Kul, det.
Det snöade precis hela morgonen. När jag kom till Kaserngatan var det en gubbe som påpekade att jag var sen. Han tyckte också att jag skulle vara tacksam för att han hade skottat upp framför lådan åt mig.
Halv åtta var jag färdig med allt. Brukar vara klar strax innan klockan sex. Mörbultad och trött promenerade jag hem eftersom jag inte vågade cykla. Mina fötter var aldeles röda och uppsvällda när jag kom hem. Ursh, vilket skitjobb jag har, tänkte jag. Det kliade och stack i hela fötterna. Duschade av dem och smörjde in dem, tog en macka och gick och lade mig.
Jag har ingen huvudvärk längre, men en rejäl bula. Tur att jag hade dubbla huvor på mig och att det ändå var ett tunt lager snö på backen där jag slog mig. Annars hade det kunnat gå riktigt illa. Senare idag ska jag och Robin åka och köpa en cykelhjälm. Sen måste jag nog kika efter nya Gore-texdojor..
Vaknade och kollade ut och såg att det var nästan 4 dm snö ute. Inte drömsynen för ett tidningsbud.
Men jag klädde på mig och pallrade mig iväg.
Det var ju i princip omöjligt att cykla i den höga nysnön så jag sökte mig ut på bilvägen där det var plogat och då gick det bättre.
Så kom en bil långt borta och jag skulle svänga in på cykelnvägen igen men tappade fäste och föll omkull, med huvudet rakt ner i backen! "Nock" lät det. Jag såg stjärnor framför ögonen och fattade ingenting. Som tur är gick en kvinna på vägen som kom fram. Jag var ju inte i någon fara så, men det är alltid skönt när någon kommer fram och kollar hur det gick. Det snurrade bra mycket för ögonen och jag fick ställa mig och vila en stund. Men jag tog mig ändå till buntplatsen, med en dunkande huvudvärk och en öm axel.
Fick vänta en timme på att tidningarna skulle komma. Kall om fötterna. Ont i huvudet. Som tur är hade jag redan proppat mig full med värktabletter eftersom jag hade haft ont i höften tidigare under dagen så det hjälpte kandske lite på traven mot huvudvärken. Medan jag väntade planerade jag hur jag skulle lösa utdelningarna eftersom jag inte kunde dra runt på cykeln så mkt. Kvart över fyra började jag utdelningarna.
Var tvungen att pulsa runt i snön överallt och bära med mig väldigt mkt tidningar eftersom jag inte kunde dra med mig cykeln. Tungt var det. Och mina fötter blev mer och mer blöta, tror inte mina gore-tex är så hela längre eftersom det kom in väta ändå. Så kalla blöta fötter, huvudvärk och supertunga tidningar. Kul, det.
Det snöade precis hela morgonen. När jag kom till Kaserngatan var det en gubbe som påpekade att jag var sen. Han tyckte också att jag skulle vara tacksam för att han hade skottat upp framför lådan åt mig.
Halv åtta var jag färdig med allt. Brukar vara klar strax innan klockan sex. Mörbultad och trött promenerade jag hem eftersom jag inte vågade cykla. Mina fötter var aldeles röda och uppsvällda när jag kom hem. Ursh, vilket skitjobb jag har, tänkte jag. Det kliade och stack i hela fötterna. Duschade av dem och smörjde in dem, tog en macka och gick och lade mig.
Jag har ingen huvudvärk längre, men en rejäl bula. Tur att jag hade dubbla huvor på mig och att det ändå var ett tunt lager snö på backen där jag slog mig. Annars hade det kunnat gå riktigt illa. Senare idag ska jag och Robin åka och köpa en cykelhjälm. Sen måste jag nog kika efter nya Gore-texdojor..
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/terato/430749731/
Visa toppen
Show footer