Tuesday 16 February 2010 photo 2/3
![]() ![]() |
..Själva grejen med Sovie.. Vad är det som är så speciellt med henne?
Råttor är besvärliga djur. De tuggar på saker. De kryper in överallt. Ofta är de nervösa över förändringar, att flytta på eller att ta emot andra råttor. De markerar väldigt mycket och kan ibland ha svårt att hålla tätt på andra sätt. Antingen är de fega och gosiga eller modiga och har svårt att sitta still. De kan vara jobbiga att ha ute ibland eftersom de kan vara lite klängiga. Och är de inte klängiga så är de dissiga istället. Såna är råttor..
..Och så finns det såna råttor som Sovie. Hon biter aldrig på något. Någonsin. Hon markerar knappt alls. Hon är 100% på lådan. Hon blir aldrig stressad och är aldrig dryg och klängig, ändå älskar hon kontakt och kommer direkt när man ropar på henne och klättrar försiktigt upp på ens ben. Hon älskar att upptäcka på sitt lugna Sovievis och rör sig fritt i hela lägenheten utan besvär. Hon gillar att ta en liten ploppstund i soffan också. Och när hon har tröttnat på att kolla runt lägger hon sig och vilar någonstans. Hon gillar läget och hon är aldrig dryg eller "för mycket". Ni vet såna tillfällen när man inte orkar ta ut råttorna.. Ja, då kan man alltid ta ut Sovie i alla fall. För det finns inget jobbigt i att ta ut henne. Det enda hon inte gillar är att vara instängd i bur. :P Sen kan jag alltid lita på henne i intron. Jag vet att hon inte flippar ur, liksom.
Matilda var också en underbart snäll och go råtta. Men hon hade några minus. Hon var tjock, gillade inte vissa främlingar och var känslig att flyttas på. Sen älskade hon gummi och läder så det var lite kruxigt med sladdar och sånt. Men hon terroriserade inte sofftyger och annat sånt som t.ex. Kiwi gör. Hon hade inte nån sån nervositet i kroppen, liksom. Hon var också väldigt skön på det där andra, det där umgåsmässiga. Även när det gällde andra råttor.
Sovie och Matilda. Som jag tycker att råttor ska vara. Vore alla råttor så vore det enkelt att ha tamråttor som husdjur. De passade bättre som husdjur än de flesta andra råttor.
..Och nu håller hoppet om att föra dem vidare på att rinna ut i sanden.. Och därför har jag tappat glöden om att avla vidare. För alla råttor jag kikar på har fel råttor i stamtavlan. Eller sjukdomar. Eller så dyker det förr eller senare upp saker som jag är mindre förtjust i. Det är inget fel på dem, så, men de är väl mer som råttor är mest. Det är inte det jag vill jobba på. Jag vill jobba på dom här egenskaperna som råttor är som minst. Ja, visst handlar det lite om att stöpa om råttans egenskaper på sätt och vis. Men jag vill se var det leder. Och jag tror att det kan göras. Jag tror att det går att avla fram coola, snälla råttor som är perfekta att ha som sällskapsdjur och som är fullkomligt trygga i sig själva och sin omgivning och sina råttkompisar.
Men nu har jag fastnat lite..
Råttor är besvärliga djur. De tuggar på saker. De kryper in överallt. Ofta är de nervösa över förändringar, att flytta på eller att ta emot andra råttor. De markerar väldigt mycket och kan ibland ha svårt att hålla tätt på andra sätt. Antingen är de fega och gosiga eller modiga och har svårt att sitta still. De kan vara jobbiga att ha ute ibland eftersom de kan vara lite klängiga. Och är de inte klängiga så är de dissiga istället. Såna är råttor..
..Och så finns det såna råttor som Sovie. Hon biter aldrig på något. Någonsin. Hon markerar knappt alls. Hon är 100% på lådan. Hon blir aldrig stressad och är aldrig dryg och klängig, ändå älskar hon kontakt och kommer direkt när man ropar på henne och klättrar försiktigt upp på ens ben. Hon älskar att upptäcka på sitt lugna Sovievis och rör sig fritt i hela lägenheten utan besvär. Hon gillar att ta en liten ploppstund i soffan också. Och när hon har tröttnat på att kolla runt lägger hon sig och vilar någonstans. Hon gillar läget och hon är aldrig dryg eller "för mycket". Ni vet såna tillfällen när man inte orkar ta ut råttorna.. Ja, då kan man alltid ta ut Sovie i alla fall. För det finns inget jobbigt i att ta ut henne. Det enda hon inte gillar är att vara instängd i bur. :P Sen kan jag alltid lita på henne i intron. Jag vet att hon inte flippar ur, liksom.
Matilda var också en underbart snäll och go råtta. Men hon hade några minus. Hon var tjock, gillade inte vissa främlingar och var känslig att flyttas på. Sen älskade hon gummi och läder så det var lite kruxigt med sladdar och sånt. Men hon terroriserade inte sofftyger och annat sånt som t.ex. Kiwi gör. Hon hade inte nån sån nervositet i kroppen, liksom. Hon var också väldigt skön på det där andra, det där umgåsmässiga. Även när det gällde andra råttor.
Sovie och Matilda. Som jag tycker att råttor ska vara. Vore alla råttor så vore det enkelt att ha tamråttor som husdjur. De passade bättre som husdjur än de flesta andra råttor.
..Och nu håller hoppet om att föra dem vidare på att rinna ut i sanden.. Och därför har jag tappat glöden om att avla vidare. För alla råttor jag kikar på har fel råttor i stamtavlan. Eller sjukdomar. Eller så dyker det förr eller senare upp saker som jag är mindre förtjust i. Det är inget fel på dem, så, men de är väl mer som råttor är mest. Det är inte det jag vill jobba på. Jag vill jobba på dom här egenskaperna som råttor är som minst. Ja, visst handlar det lite om att stöpa om råttans egenskaper på sätt och vis. Men jag vill se var det leder. Och jag tror att det kan göras. Jag tror att det går att avla fram coola, snälla råttor som är perfekta att ha som sällskapsdjur och som är fullkomligt trygga i sig själva och sin omgivning och sina råttkompisar.
Men nu har jag fastnat lite..
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/77342_1185981988.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/46/_u3/_u7/_u2/_u4/_u1/u372419/1237378043_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/77342_1185981988.jpg)
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/terato/443314971/