Denna bild beskriver mig så bra när det kommer till mitt humör idag. Jag började igår på kursen om att få inspiration till att börja studera och/eller arbeta, så det har varit en del pappersarbeten både igår och idag. Men idag när vi hade rast träffade jag på en av de personer som jag ogillar allra mest... av alla jäkla människor som jag känner så är det HAN jag ska träffa på! Hela jag rös utav obehag när han hälsade på mig med det där leendet som han har när han är på rethumör. Alltså han som jag talar om gick i samma klass som mig under mellan- och högstadiet, han är liksom den enda människan som jag skulle vilja smälla till med tanken på hur han behandlade mig i högstadiet... Jag blir liksom äcklad av att se honom medan hela jag börjar tänka negativa tankar samtidigt som jag inte kan släppa denna. Jag vet inte hur jag ska kunna utstå detta... Som tur är han i en annan grupp, men vi är ändå i samma lilla byggnad, så han är i rimmet bredvid. Om han kommer börja bli som han var mot mig i högstadiet så kommer detta inte sluta på något bra vis även fast att jag ska försöka ignorera honom så gott det går. Sådan här stark avsky för en person har jag aldrig känt för någon annan än honom.

Det låter som en bra idé!
Nej men man skulle typ vilja göra det för att banka in vett i skallen

jag lyckades slå ner en kille som behandla mig illa i högstadiet med en handdocka på ...

Wow :o
Fast det låter lustigt när du nämnde handdocka xD
Själv skulle folk typ skratta om jag slog någon för att jag är så himla klen, för troligen skulle det vara jag som gjorde mig illa mest då jag får lätt blåmärken, lol

hahaha xD
jag gick i kampsport under högstadiet o var den starkaste tjejen i klassen typ .w.
får du blåmärken så lätt? o.o

Åh, jag vill också gå i kampsport! Vad var det för kampsport du gick?
Jo jag får väldigt lätt, jag har alltid nå blåmärke på kroppen... Jag kan tex inte ens åka karusell utan att få blåmärke :P

jag gick i bjj owo (brasiliansk jiu-jiutsi) så själv försvar typ xD
men allvarilgt xD ömtålig approved typ

Åh, men det är ju något som är bra att kunna då det kan vara användbart i ens vardag (tex om någon är elak eller om någon försöker överfalla en osv) :D
Haha jamen precis! Min farmor var likadan, så jag har väl ärvt hennes klenhet. Jag kan liksom få blåmärke av att hålla för hårt i en penna xD

ja faktiskt :3
vad jobbigt det låter xD för mig krävs de ett mirakel om jag ska få blåmärken

Det är jobbigt, men min kropp har "vänt" sig så jag brukar inte få så ont xD

stackars dig xD

lol xD
Ja, och det är typ alltid han jag träffar när något "stort händer"... tex när jag åkte studentkryssningen så träffade jag på honom typ 3ggr på en och samma dag, och när det var Power Meet förra året så träffade jag på honom när jag gick med en vän -.-
Det får man hoppas, men om jag känner honom rätt så kommer han göra ett nytt move denna vecka när han väl får chansen. Jag menar, när jag gick i gymnasiet så var han vän med en i min klass, så han kom då och hälsade på min skola, men när han såg mig gå i samma klass som hans vän så besökte han oss VARJE gång vi hade bildlektioner då det var enda gången som jag hade lektion tillsammans med hans vän - vår klass var liksom indelat i 2st stora grupper då vi var ca 65st i klassen... han gjorde detta bara för att jag var där, och han höll redan då att gå mig på nerverna...

shiiit stalker varning nummer 1 or something O.o
då förstår jag verkligen att du inte vill se honom, jobbigt att behöva stötta på sånna flera gånger och behöva stå ut med dem och att dem inte fattar att sluta D;

Alltså han stalkar inte mig, vi lyckas alltid träffa på varandra utav ren slump... men såklart passar han på varje gång att ta vara på de situationerna... fast han var mycket värre i högstadiet.
Yeah, men jag har aldrig bett honom rakt på sak om att sluta, utan jag brukar bara svara kort till honom när han försöker ta kontakt med mig medan jag försöker hålla min blick åt ett annat håll. Idk why, men jag blir typ tillbakadragen/jag blir nästan som mitt gamla jag när jag pratar med honom... men många brukar ju bli "sitt gamla jag" när man träffar folk från förr, det är en av anledningar till varför jag har vägrat att gå på klassträffarna som har varit. Jag blir typ galen på mig själv när jag upptäcker att jag är helt plötsligt en annan person än den som jag är egentligen i dagsläget.

ah okai
men yeah jobbigt att han gör så :c
men sen är det ganska uppenbart när man ska sluta ifall personen försöker undvika och alltid svarar kort, det brukar vara en ringningsklocka för mig allafall xD

det låter inte så bra att du blir så :c
då förstår jag att du inte vill gå på klassträffar eller dylikt :c

Yes, men vissa personer tänker inte på det. För honom är det väl en "vanesak" att jag reagerar så då jag var rätt undvikande i mellan- och högstadiet <-- dock så berodde det då mest på att många i min klass samt några i parallellklasserna mobbade mig, så jag vågade typ inte synas... varje skoldag var ett helvete för mig från 5:an till 9:ans slut...
Men men... om han nu skulle börja bli retfull så kommer jag nog ärligt talat att säga ifrån, mest för att han skulle eventuellt då sluta (om han nu börjar) pga den attityd som han inte har ett minne av att jag har <- mitt sanna jag som jag är i dagsläget vågar käfta emot/säga ifrån på ett snyggt vis men ändå så att den som är "elak" blir oftast tyst då jag säger svar på tal. Men det är lättare sagt än gjort, lol

Precis! Men som sagt så är detta vanligt att folk blir sitt "gamla jag" när man träffar folk från förr, speciellt om det är folk från grundskolan och/eller gymnasiet. Titta bara på hur vissa vuxna blir på klassträffarna, de brukar ju också bli som de var under skoltiden... det går liksom på automatik, som om psyket kopplar till hur man "ska bete sig" bland dessa personer

ah yeah i guess so.
jobbigt det där med mobbning, i know how it is, jag fick utstå sånt med så blev att jag mest satt för mig själv och spelade gameboy eller nåt på rasterna och undvek folk så gott det gick, så förstår det där :c
men det är bra! att du nu känner att du kan säga ifrån och sätta ner foten mot jobbigt folk så dem fattar! :D

yeah, antar det är lite för man inte riktigt vet hur man annars ska bete sig på det omedvetna planet så man auto blir som man var då för man redan är så van vid det och dem andra känner till det så man lätt faller tillbaka till det

Yeah, sådant är rent utsagt förjävligt... och den människan gjorde inte det precis lättare för en... Brukade själv sitta och skriva på rasterna (ibland pluggade jag och ibland skrev jag dikter eller berättelser) bara för att komma bort från verkligheten och stänga ute de andra som var runtomkring en om det gick... ibland hände det att det gänget som han var med i kastade burkar på mig för att låtsas som om det var handgranat -.-
Ofc! Orkar inte med sådana personer då de slösar bara ens tid med en massa bs... Jag skulle tex aldrig bara stå och titta på om någon blev utsatt för något elakt då det inte är okej. Men jag skulle samtidigt inte våga ingripa om det var då våldsamt då jag är klen och får lätt blåmärken, lol

Jamen precis! Jag tycker på ett sätt att det är fascinerande hur vi människor anpassar oss efter andra beroende på vilket umgänge vi är i, alltså att vi gör det på automatik utan att riktigt tänka på det, men samtidigt är det lite skrämmande... och även komiskt när vi försöker anpassa oss samtidigt - alltså att vi tror att vi gör det i syfte för den andre så att det inte ska bli "awkward" eller annorlunda (tänker nu mer på de som man träffar på från förr), men det tänker man ju inte direkt på när man väl är i den situationen xD

ush för alla mobbare, jag förstår inte det roliga i det :/
bara för dem ska få känna sig mäktigare eller nåt idiotiskt ..

yep, sånt folk förtjänar inte våran tid med deras bs, and ofc så ingriper man i saker så gott det går, men sen har jag inte varit i sådan situation på länge så vet inte hur jag skulle våga ingripa beroende på hur allvarligt det var

haha yeah xD
människor är lite skumma, helt omedvetet tänker vi och ändrar på oss för att anpassa oss så det inte blir akward som du säger
men träffar man helt nya så är man ju helt sig själv xD

Oftast brukar de själva inte må så bra, så man tar då över sitt mående på någon annan - väljer en person som är svagare än en själv. Visst jag tycker själv att det är idiotiskt och äckligt att vilja göra så men jag kan ändå se på ett vis ur deras synvinkel (mycket beror på att jag har läst psykologiböcker för skojs skull), fast det är ju fortfarande oacceptabelt och en dålig ursäkt för ens beteende.

Jamen precis. Men jag skulle tex inte klara av om någon blev mobbad eller förnedrad på en arbetsplats om man arbetade där, framförallt inte om det upprepar sig gång på gång. Jag har själv ingripit när jag gick i gymnasiet då en av mina gymnasievänner blev utsatt för en form av mobbing av vissa i våran klass, de tex skrattade åt henne när hon repeterade någon sång inför kommande skolevent (elever fick uppträda), troligen var de avundsjuka på att hon kunde sjunga så de ville nog trycka ner henne för det... sedan var det några tjejer i klassen som ibland kommenterade om hur mycket mat hon tog bara för att de själva nästan svalt sig själva (de åt själva typ en halv potatis och 3 köttbullar). Så jag sade ifrån en gång när vi gick första året i gymnasiet och då var det inte så att jag attackerade dem, utan jag gav svar på tal... sedan dess lät dem henne vara om jag var i närheten då de hade inget att komma med mot mina argument, jag lyckades klassa ut dem. Men de gav sig på henne när hon var ensam eller tillsammans med en av mina andra vänner... fast den vännen som jag skyddade visade sig i slutändan vara en av de gymnasievännerna som snackade skit om mig bakom min rygg. Men även fast att hon gjorde det så kan jag stolt säga att jag försvarade henne för det visade på att jag inte är lika låg som varken henne eller de som gav sig på henne.

Haha jamen precis! Och egentligen borde det vara awkward att vi har olika personligheter som vi formar efter vilka vi umgås med... jag menar, jag är tex helt annorlunda när jag pratar med mina föräldrar än när jag pratar med mina vänner xD