August
Friday 5 June 2015 photo 1/1
|
Klädde upp mig lite grann idag, ville vara lite fin samtidigt som det ser ut att vara kläder som man kan använda till vardags för att jag förstod att folk på inspirationskursen inte skulle klä upp sig även fast att vi skulle vara med på folkhögskolans avslutningsfest som var i Västerås slott!
Vi fick päroncider som välkomstdrink innan lärarna skulle tala osv, sedan så fick vi kaffe eller te och jordgubbstårta som fika - vissa hämtade mer tårta då det fanns typ en halv tårta kvar.
Efter det drog jag till Kopparlundsgymnasiet för att se de som tog studenten på min gamla skola och jag träffade på 5 av mina gamla lärare, jag passade på att prata med en av lärarna då han var min mentor i 3 år, jag är så tacksam att jag hade honom då han stärkte mig som person <3
Han är faktiskt en av de få som jag kan ge kramar till utan att känna mig obekväm, idk why... Men han och jag klickade redan efter första dagen i gymnasiet, jag har aldrig haft en sådan bra och förstående mentor, han hjälpte mig att ta mig igenom svåra situationer i skolan - tex lät mig sitta med honom i ett eget rum för att arbeta samtidigt (han med sitt och jag med mitt) då han ville att jag skulle veta att han fanns där för en och att jag skulle fråga honom om jag fastnade i nå skolarbete även fast om det var ämnen som han inte undervisade i.
Denna konversation (på ett ungefär) hade vi idag efter att han hade kommit skyndande fram till mig och gett mig en glädje- och välkomnande kram:
Mentor: "Felicia, vad kul det är att se dig! Hur mår du?!"
Jag: "Jag mår bara bra!"
Mentor: "Bara bra! Vad gör du nu för tiden?!"
Jag: "Jag går en inspirationskursen via folkhögskolan"
Mentor: "Inspirationskursen för vad?"
Jag: "Till att få inspiration och motivation till att studera vidare"
Mentor: "Så vad gör du här? Såg du när studenterna sprang ut?"
Jag: "Jo jag tänkte att jag kunde komma förbi här då jag vet ungefära tiderna när folk springer ut från denna skola då det är samma tider varje år. Jag slutade ändå precis innan då jag var på avslutningen för folkhögskoleeleverna."
Mentor: "Jag förstår... Vad menar du med att studera vidare?"
Jag: "Jag funderar på att studera på folkhögskolan nu i höst för att bli klar med gymnasiebetygen då jag behöver bara troligen gå ett år enligt dem. Men sedan så vet jag inte vad jag ska göra efter det så jag har igen aning på vad jag vill bli"
Mentor: "Det är bra att du vill bli klar med det! Sedan så är det okej att du inte har några planer efter det"
Jag: "Men det är jobbigt..."
Mentor: "Det är fortfarande okej, det är bara bra tills vidare! Jag måste nu gå då vi behöver plocka undan allt som är framme" *syftar på studentsakerna*
Båda: *ger varandra ytterligare en kram och säger hej då*
Jag är så glad över att han inte vände mitt lilla negativa svar till att försöka säga i något stil med att se det positiva, han förstår att jag har det inte så lätt då han känner mig rätt så väl. Jag saknar dock gymnasietiden då jag växte mycket som person, så fort ja slutade där försvann delar av mig ju längre bort jag kom från den tiden - jag visste inte längre vad jag skulle göra, vilket jag ännu inte vet idag. Något som jag dock vet är att jag kommer alltid vara tacksam över all personal som arbetade där under den tiden jag studerade, framförallt några av dem som jag stod nära, för utan dem (speciellt min mentor) så skulle jag nog inte vara den personen som jag är idag. Visst min linje kanske inte var den bästa för att komma vidare i högskola/universitet om man nu vill studera något annat än det vi hade lärt oss, men jag ångrar ändå inget utav den tiden även fast att det blev som det blev med gymnasievännerna.
Efter det drog jag till Kopparlundsgymnasiet för att se de som tog studenten på min gamla skola och jag träffade på 5 av mina gamla lärare, jag passade på att prata med en av lärarna då han var min mentor i 3 år, jag är så tacksam att jag hade honom då han stärkte mig som person <3
Han är faktiskt en av de få som jag kan ge kramar till utan att känna mig obekväm, idk why... Men han och jag klickade redan efter första dagen i gymnasiet, jag har aldrig haft en sådan bra och förstående mentor, han hjälpte mig att ta mig igenom svåra situationer i skolan - tex lät mig sitta med honom i ett eget rum för att arbeta samtidigt (han med sitt och jag med mitt) då han ville att jag skulle veta att han fanns där för en och att jag skulle fråga honom om jag fastnade i nå skolarbete även fast om det var ämnen som han inte undervisade i.
Denna konversation (på ett ungefär) hade vi idag efter att han hade kommit skyndande fram till mig och gett mig en glädje- och välkomnande kram:
Mentor: "Felicia, vad kul det är att se dig! Hur mår du?!"
Jag: "Jag mår bara bra!"
Mentor: "Bara bra! Vad gör du nu för tiden?!"
Jag: "Jag går en inspirationskursen via folkhögskolan"
Mentor: "Inspirationskursen för vad?"
Jag: "Till att få inspiration och motivation till att studera vidare"
Mentor: "Så vad gör du här? Såg du när studenterna sprang ut?"
Jag: "Jo jag tänkte att jag kunde komma förbi här då jag vet ungefära tiderna när folk springer ut från denna skola då det är samma tider varje år. Jag slutade ändå precis innan då jag var på avslutningen för folkhögskoleeleverna."
Mentor: "Jag förstår... Vad menar du med att studera vidare?"
Jag: "Jag funderar på att studera på folkhögskolan nu i höst för att bli klar med gymnasiebetygen då jag behöver bara troligen gå ett år enligt dem. Men sedan så vet jag inte vad jag ska göra efter det så jag har igen aning på vad jag vill bli"
Mentor: "Det är bra att du vill bli klar med det! Sedan så är det okej att du inte har några planer efter det"
Jag: "Men det är jobbigt..."
Mentor: "Det är fortfarande okej, det är bara bra tills vidare! Jag måste nu gå då vi behöver plocka undan allt som är framme" *syftar på studentsakerna*
Båda: *ger varandra ytterligare en kram och säger hej då*
Jag är så glad över att han inte vände mitt lilla negativa svar till att försöka säga i något stil med att se det positiva, han förstår att jag har det inte så lätt då han känner mig rätt så väl. Jag saknar dock gymnasietiden då jag växte mycket som person, så fort ja slutade där försvann delar av mig ju längre bort jag kom från den tiden - jag visste inte längre vad jag skulle göra, vilket jag ännu inte vet idag. Något som jag dock vet är att jag kommer alltid vara tacksam över all personal som arbetade där under den tiden jag studerade, framförallt några av dem som jag stod nära, för utan dem (speciellt min mentor) så skulle jag nog inte vara den personen som jag är idag. Visst min linje kanske inte var den bästa för att komma vidare i högskola/universitet om man nu vill studera något annat än det vi hade lärt oss, men jag ångrar ändå inget utav den tiden även fast att det blev som det blev med gymnasievännerna.
Annons
TwiD
Sat 6 Jun 2015 00:15
fina kläder! :D
skönt att ditt samtal med din mentor gick bra och vart ett skönt samtal & att han visste hur han skulle svara :D
jag förstår din känsla med att sakna gymnasietiden, i do that too abit xD
men sen är det inte alltid lätt att veta vad man ska göra eller vill göra, jag kände så med, jag hade som dröm när jag var yngre att jobba i/äga en butik men i slutet av gymnasiet blev det lite meh dont care, dont know
men nice att det fanns bra personal! inte alltid det finns det på vissa skolor, jag hade jätte bra lärare i grundskolan som jag tyckte var bäst, saknar dem
skönt att ditt samtal med din mentor gick bra och vart ett skönt samtal & att han visste hur han skulle svara :D
jag förstår din känsla med att sakna gymnasietiden, i do that too abit xD
men sen är det inte alltid lätt att veta vad man ska göra eller vill göra, jag kände så med, jag hade som dröm när jag var yngre att jobba i/äga en butik men i slutet av gymnasiet blev det lite meh dont care, dont know
men nice att det fanns bra personal! inte alltid det finns det på vissa skolor, jag hade jätte bra lärare i grundskolan som jag tyckte var bäst, saknar dem
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/teydaddy/519917430/
Visa toppen
Show footer