February
Tuesday 25 November 2008 photo 2/2
|
Läs!
Det började med att hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa.
Detvar en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum ochskullegå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma ochpappabråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod attdetvar hennes pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gånerlite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande påmarken."Pappa, jag har målat en teckning till dig" sa flickan."stickhärifrån, jag vill inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade nerfrånflickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig nerpågolvet. hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne,hanspottade henne i ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vartbättreom du hade dött när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprangupp påsitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade utgenomfönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gickruntoch letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittadehonlite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då!Nån drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappasansikte,han såg jättearg ut. "Nej pappa, jag älskar ju dig, gör miginte illa."viskade flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappantittade hennedjupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvarpå marken. Honkunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg honhennes pappakomma mot henne, med något i famnen. Det var något stort,grått. Närhan kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon villeinte trodet, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såghennespappas ansikte. Sen blev allt svart.
Den dagen dog flickan. Ser dunågonsin en man hålla något stort ifamnen, spring, spring fort. Skickavidare detta, då kommer du inte hanågra problem med "stenmannen" . Menom du struntar i detta, kommer dudö. Antingen av flickan, som sitterpå din sängkant och stirrar på digmed sina tårfyllda ögon och strypadig. eller av hennes pappa somförföljer dig. Med något i famnen, Dittval. Men gör inte som den lillaflickan. du kan inte gömma dig
Det började med att hon satt på sitt rum, hon målade en teckning till sin pappa.
Detvar en blomma hon målade. Hon öppnade dörren från sitt rum ochskullegå ner och lämna teckningen. Hon hörde att hennes mamma ochpappabråkade, hennes mamma skrek, flickan blev ledsen, hon förstod attdetvar hennes pappa gjorde nått mot hennes mamma. Flickan fortsatte gånerlite för trappan. Hon såg sin mamma vara blodig liggande påmarken."Pappa, jag har målat en teckning till dig" sa flickan."stickhärifrån, jag vill inte ha dig." sa pappan, tårarna strömmade nerfrånflickans kinder. Hon tappade teckningen. Hon bara satte sig nerpågolvet. hon kunde knappt andas. Hennes pappa började gå mot henne,hanspottade henne i ansiktet. " Du var ett misstag, det hade vartbättreom du hade dött när du var liten." sa hennes pappa. Hon sprangupp påsitt rum, hennes pappa började springa efter, hon hoppade utgenomfönstret och gömde sig i en buske. Hon såg att hennes pappa gickruntoch letade efter henne på trädgården. Hon blundade, sen tittadehonlite, hennes pappa var borta. Tårarna fortsatte strömma ner. Men då!Nån drog ut henne ur busken bakifrån. Hon såg hennes pappasansikte,han såg jättearg ut. "Nej pappa, jag älskar ju dig, gör miginte illa."viskade flickan samtidigt som hon grät. Hennes pappantittade hennedjupt in i ögonen, han ställde sig upp. Flickan låg kvarpå marken. Honkunde inte röra sig. Hon la huvudet åt sidan, då såg honhennes pappakomma mot henne, med något i famnen. Det var något stort,grått. Närhan kom närmare förstog flickan vad det var. Men hon villeinte trodet, men hon visste. Hon visste att det var en sten. Hon såghennespappas ansikte. Sen blev allt svart.
Den dagen dog flickan. Ser dunågonsin en man hålla något stort ifamnen, spring, spring fort. Skickavidare detta, då kommer du inte hanågra problem med "stenmannen" . Menom du struntar i detta, kommer dudö. Antingen av flickan, som sitterpå din sängkant och stirrar på digmed sina tårfyllda ögon och strypadig. eller av hennes pappa somförföljer dig. Med något i famnen, Dittval. Men gör inte som den lillaflickan. du kan inte gömma dig
Visa toppen
Show footer