Previous daySunday 5 July 2009 photo 1/1
|
Står vi över naturen?
En sak som på senare tid har kommit att störa mig något ohyggligt är människors prat om att vi inte får stå över naturen. Människors prat om att vi istället måste utnyttja vår förmåga att styra till att sluta förstöra miljön, sluta förstöra naturen. En lustig sak att störa sig på måhända, men missförstå mig rätt. Tankarna om att vi ska släppa ut mindre avgaser och sluta förstöra de försutsättningar vi kräver är väldigt bra mål för människan. Istället så är det just själva tanken på oss som något som står över naturen, än mer tanken på att vi går emot naturen.
Innan ni brister ut i aggresiva klago- skrik över min idioti, snälla, bara snälla, låt mig förklara närmare. Är det inte lite absurt att tänka på oss som över naturen? Vad skulle det göra oss? Onaturliga? Övernaturliga? Vi är endast djur som istället för exempelvis luktsinne blivit tilldelade en stark förmåga att resonera, tänka och välja i en mer utvecklad utsträckning. Visserligen så skulle dessa egenskaper endast gälla om vi antar att ödet, försbestämda handlingar, inte existerar, men vi skulle ändå skilja oss från djuren i ett avseende även då: att tro oss kunna välja och resonera kring valen, för att inte tala om dess konsekvenser. Djur kan vi lite snabbt kalla för automater, de reagerar och lever i stunden och resonerar inte alls som vi om konsekvenser och möjligheter.
Vi skulle kunna dela in i kategorier hur länge som helst, men en sak kan man aldrig komma ifrån: vi tillhör alla genren liv. Ni förstår, jag ser inte naturen som en sten med lite träd runt omkring. Nej, istället så är naturen enligt mig samspelet mellan liv och död. Vi använder oss alltid av antingen levande eller döda ting, samtidigt som vi människor även vi är antingen levande eller döda. Den dagen som vi kan leva utan liv eller död, ja, då är vi övernaturliga. Det är vi inte nu.
Att det är emot naturen att förgifta planeten är alltså inte fakta, utan en ren åsikt. För människan är det säkerligen bra om vi skulle sluta upp med vad Al Gore skulle kalla dumheterna, men det skulle inte vara att vare sig följa eller gå emot naturen. Vi har fått förmågan att förstöra vår omgivning, men det visar inte på att vi går emot naturen. Varför skulle vi inte kunna vara naturens sätt att börja om på nytt? Naturens sätt att dö?
Naturen är samspelet mellan död och liv. Styr vi, styr livet och då styr alltså naturen. I vår värld står inget över naturen, om vi inte talar om någon gud såklart.
Om vi, i vårt potentiella fall, skulle ta med oss allt liv i fallet, så är det enligt mig då exakt vad naturen hade i åtanke. Naturen föddes i samma stund som vår jord och kommer att dö liksom allt liv. Allting föds, allting dör.
Varför skulle inte människan kunna vara naturens dödsängel?
En sak som på senare tid har kommit att störa mig något ohyggligt är människors prat om att vi inte får stå över naturen. Människors prat om att vi istället måste utnyttja vår förmåga att styra till att sluta förstöra miljön, sluta förstöra naturen. En lustig sak att störa sig på måhända, men missförstå mig rätt. Tankarna om att vi ska släppa ut mindre avgaser och sluta förstöra de försutsättningar vi kräver är väldigt bra mål för människan. Istället så är det just själva tanken på oss som något som står över naturen, än mer tanken på att vi går emot naturen.
Innan ni brister ut i aggresiva klago- skrik över min idioti, snälla, bara snälla, låt mig förklara närmare. Är det inte lite absurt att tänka på oss som över naturen? Vad skulle det göra oss? Onaturliga? Övernaturliga? Vi är endast djur som istället för exempelvis luktsinne blivit tilldelade en stark förmåga att resonera, tänka och välja i en mer utvecklad utsträckning. Visserligen så skulle dessa egenskaper endast gälla om vi antar att ödet, försbestämda handlingar, inte existerar, men vi skulle ändå skilja oss från djuren i ett avseende även då: att tro oss kunna välja och resonera kring valen, för att inte tala om dess konsekvenser. Djur kan vi lite snabbt kalla för automater, de reagerar och lever i stunden och resonerar inte alls som vi om konsekvenser och möjligheter.
Vi skulle kunna dela in i kategorier hur länge som helst, men en sak kan man aldrig komma ifrån: vi tillhör alla genren liv. Ni förstår, jag ser inte naturen som en sten med lite träd runt omkring. Nej, istället så är naturen enligt mig samspelet mellan liv och död. Vi använder oss alltid av antingen levande eller döda ting, samtidigt som vi människor även vi är antingen levande eller döda. Den dagen som vi kan leva utan liv eller död, ja, då är vi övernaturliga. Det är vi inte nu.
Att det är emot naturen att förgifta planeten är alltså inte fakta, utan en ren åsikt. För människan är det säkerligen bra om vi skulle sluta upp med vad Al Gore skulle kalla dumheterna, men det skulle inte vara att vare sig följa eller gå emot naturen. Vi har fått förmågan att förstöra vår omgivning, men det visar inte på att vi går emot naturen. Varför skulle vi inte kunna vara naturens sätt att börja om på nytt? Naturens sätt att dö?
Naturen är samspelet mellan död och liv. Styr vi, styr livet och då styr alltså naturen. I vår värld står inget över naturen, om vi inte talar om någon gud såklart.
Om vi, i vårt potentiella fall, skulle ta med oss allt liv i fallet, så är det enligt mig då exakt vad naturen hade i åtanke. Naturen föddes i samma stund som vår jord och kommer att dö liksom allt liv. Allting föds, allting dör.
Varför skulle inte människan kunna vara naturens dödsängel?
Comment the photo
Någon måste dock skriva ner det åt utomstående.<br />
Tack så hemskt mycket.
Det som är är, och det som kommer att bli kommer att bli.
Hur det en går är det så det kommer gå.
Vi kan aldrig säga att vi står över naturen.<br />
Självklart så händer det som händer, åtminstone enligt de sinnen vi kan uppfatta ting med.<br />
Om det verkligen händer, det vet vi aldrig.<br />
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thales/388553243/
Visa toppen
Show footer