May
Thursday 30 September 2010 photo 1/4
|
How To Save A Life
Jag vet att han inte ligger där, bredvid mig.
Han sover aldrig över, stannar aldrig hos mig.
Trots det känns det så, kudden luktar som honom, och jag kramar om den hårdare.
Jag önskar att han kunde stanna, istället för att lämna mig.
Jag vet att han måste gå, det här är inte på riktigt, även om jag önskar det.
Han har redan en flickvän, jag är bara hans... älskare... kvinnan han har en affär med.
Ibland funderar jag på hur hans flickvän är, jag vet att hon heter Felicia, och är brunett, men det är allt jag vet.
Det är bara ibland, oftast försöker jag glömma bort att hon existerar.
Alarmet börjar pipa, och jag stönar, och sträcker sedan ut armen, och stänger av det.
Sedan kryper jag ut ur sängen.
Motvilligt.
Jag stönar igen, och tar fram en skjorta ur garderoben, och drar på mig den.
Ute i köket sätter jag på kaffe, tar fram bröd, smör och skinka, och börjar smöra mackor.
Efter ett tag piper kaffe kokaren, och jag häller upp koppen, och sätter mig sedan vid bordet, och börjar äta.
Jag är ingen morgon människa.
Jag vet inte om det beror på att jag stannar uppe alldeles för sent, vilket på senare tid oftast varit hans fel, eller om det beror på att morgongudarna hatar mig.
Jag skulle nog gissa på det senare.
På jobbet
Jag hade precis skrivit klart artikeln när han ringde, artikeln om hur skolbarnen inte borde vara indelade i så stora klasser.
Jag jobbar som journalist, eller, jag har precis börjat, det är därför jag måste skriva sådana artiklar...
Snart kommer jag inte behöva det längre, snart kommer pulitzer prisen regna in.
I alla fall, det hör inte hit.
Det är inte det viktiga.
Det viktiga var att han ringde, när jag var på jobbet.
Han gör aldrig det, han ringer alltid på kvällen, eller, han skickar alltid ett meddelande på kvällen.
Det är bara ett enkelt meddelande, typ, ‘ikväll, 21.30’, eller liknande.
Han frågar aldrig om jag vill, eller kan.
Jag antar att det inte spelar någon roll, jag är hans älskare, inte tvärt om.
Han bestämmer reglerna, jag följer bara efter.
Men den här gången ringde han.
Jag stirrade på telefonen, och undrade om jag verkligen såg rätt.
TK, och den enda bilden jag lyckats få på honom, en bild i mitt kök när han lagar mat, blinkade på skärmen.
Det var verkligen han som ringde.
Jag svarar.
"-Fain." Fain är såklart inte mitt namn, på engelska betyder det gärna, och på rumänska betyder det grand, men det är mitt smeknamn.
Mitt namn Brennan, Brennan Kohl.
Brennan Kål.
De brukade reta mig för det när jag var liten, så jag började kalla mig Fain.
"-Det är Tom." Det har jag redan listat ut.
"Jag kommer över i kväll, runt nio, lagar du mat?" Visst, Tom, du kan komma över i kväll.
Jag har inget annat för mig.
"Ok. Jag menar, ja, det kan jag." Det är tyst en stund, och sedan lägger han på.
Plötsligt blir jag arg.
Han frågade inte om det gick bra för mig att han kom över i kväll, och han räknade hela tiden med att jag skulle laga mat.
Varför sa han det inte bara rent ut?
Trots ilskan, trots att jag känner mig utnyttjad, är jag ändå glad, innerst inne.
Han ringde mig.
Det är ett steg framåt, ett litet, men det är ett.
Och jag längtar efter mer.
Jag längtar efter att få höra honom säga: ’Om du vill, gör jag slut med Felicia. För din skull.’
Varför kan han inte säga det till mig?
Step one you say we need to talk
He walks you say sit down it's just a talk
He smiles politely back at you
You stare politely right on through
Some sort of window to your right
As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
You begin to wonder why you came
‘Jag blir sen.’ Jag stirrade på meddelandet.
Meddelandet från Tom.
Det stod inte varför, det stod inte förlåt.
Bara att han blir sen.
Direkt när jag kom hem började jag förbereda allt, att laga maten, att allt såg snyggt ut.
Och, fem minuter innan han egentligen skulle vara här, skriver han och säger att han blir sen.
Han skrev inte ens hur sen.
Tio minuter senare har han ännu inte kommit.
Jag ställer in maten i ugnen, och sätter på svag värme, så att maten ska hålla sig varm.
Tjugo minuter senare, ingen Tom.
Inget nytt meddelande.
Trettio minuter senare, äntligen en knack på dörren.
En timma sen var han.
Jag känner hur ilskan rusar i mig.
Jag öppnar dörren, och han står där och ler mot mig.
Det sexiga, leendet som fick mig att strunta i att han hade en flickvän, att slut bry mig om något annat än honom.
Men inte i kväll.
Maten var dålig, eller i alla fall äcklig, och han står där och beter sig som om allt vore okej.
"-Kom in, vi behöver prata." Leendet slocknar, och jag känner mig stolt över mig själv.
Stolt över att jag klarar av att stå upp.
Han går in, och står där, orolig.
Jag börjar skämmas lite, över att jag var så dryg mot honom.
"Sätt dig ner, det är inget allvarligt." Men det är ju just de det är!
Varför sa du så Fain?!
Han ler mot mig, och sätter sig ner på soffan.
Jag stirrar på väggen bakom honom, arg på mig själv för att jag sa det där.
"-Vad är det du vill prata om?" Frågar han, och jag sväljer nervöst.
Sedan ser jag det där stöddiga leendet, och ilskan kommer återigen rusande.
Ilskan, och rädslan.
Vågar jag göra det här?
Klarar jag av det?
Jag börjar ångra mig, och önskar att jag aldrig sa något.
Kvällen hade kunnat bli bra ändå, det spelar ingen roll att han är sen, det spelar ingen roll att han inte bryr sig om mig, det spelar ingen roll.
Jag sväljer igen.
Det är ju just de det gör.
"-Jag klarar inte det här längre. Det måste ta ett slut."
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
Det är inte lätt att vara någons älskarinna, vänner tycker du gör fel, och, vissa, som Tracy, förlorar du.
Eller, det lätt fel.
Hon sa, att hon inte tycker jag gör rätt, och att jag måste förstå, att för Tom kommer jag aldrig vara något annat än en älskarinna.
Jag ville tro att hon hade fel, att hon bara var avundsjuk, så jag putade bort henne.
Jag saknar Tracy nu.
Och hon hade inte fel.
Du stannade ju inte ens över natten med mig, Tom, varför?
Jag önskar att jag visste det jag vet nu, då, då hade jag kanske inte förlorat Tracy.
Let him know that you know best
Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you've told him all along
And pray to God he hears you
And pray to God he hears you
"-Vad menar du? Vad ska det betyda?" Frågar han, och han låter arg.
Du har ingen rätt att vara arg, Tom!
"-Det vi gör är fel, du har en flickvän och..."
"-Kom inte här och säg att du har skuldkänslor, det hade du inga problem med förut!" Jag stirrar på honom.
Han fick mig att låta om en sådan dålig människa.
Fast, antagligen är jag det också.
Men han har fortfarande inte rätt att säga så, även om han har rätt.
Det är inte det som är fel.
"-Det vi gör är fel, Tom, men du har rätt. Det är inte problemet." Jag tar ett djupt andetag, och fortsätter sedan:
"Det är hur du beter dig! Du stannar aldrig, utan går direkt! Du säger aldrig att du bryr mig om mig, utan beter dig som om jag är någon du kan utnyttja. DU KAN INTE UTNYTTJA MIG TOM! Jag är en människa, jag förtjänar respekt." Till min förvåning, verkar det som om det jag säger har verkan.
Han ser faktiskt ut som om han skäms, som om han vet att han gjort fel.
"-Jag..."
"-NEJ! Låt mig fortsätta, avbryt mig inte. Du kommer här, beter dig som om du äger mig, tackar mig aldrig, men du kan i alla fall försöka komma i tid?! Du kan väl fråga om jag vill göra något, istället för att bara anta att jag är okej med det!" Tom rycker till igen, och jag sätter mig ner igen, jag minns inte ens när jag satte mig.
Jag borde sagt det här för länge sedan, det har gått två år sedan det hela började, jag hade gått om tid.
Men jag klarade det inte.
I mitt huvud gjorde jag det, och han kom och bodde med mig, dumpade Felicia.
"Jag klarar inte längre det här Tom."
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
Tom sitter bara där, och stirrar på mig.
Jag vet hur det kommer gå, han kommer resa sig upp, och gå.
Jag putade bort honom, precis som med Tracy.
Jag är en svag människa, jag vet det, för allt jag vill göra just nu är att krama om honom, stanna med honom, hela natten om det behövs.
Så att han ska stanna hos mig.
As he begins to raise his voice
You lower yours and grant him one last choice
Drive until you lose the road
Or break with the ones you've followed
He will do one of two things
He will admit to everything
Or he'll say he's just not the same
And you'll begin to wonder why you came
"-Du har rätt." Hans ord förvånar mig, och jag kollar upp.
"Du har rätt, jag har betet mig som en idiot." Jag stirrar förvånat på honom.
"Men vad kan du förvänta dig?! Du är min älskarinna, inte min flickvän! Förlåt om jag inte behandlar dig med respekt, men du förtjänade för helvete inte heller någon! Du betedde dig som en hund, som om det var okej! JAG BEHANDLADE INTE DIG MED RESPEKT, EFTERSOM ATT DU INTE FÖRTJÄNADE NÅGON." Jag drar efter andan.
Hur kunde han säga så?
Hur kunde han säga så till mig.
"-Tom, jag förtjänade inte det där." Säger jag med låg röst.
"Jag förtjänar inte det här. Gör slut med Felicia, om du vill vara med mig. Du kan ändå inte tycka så bra om henne, om du är otrogen mot henne." Fortsätter jag, går bort mot dörren, tar bilnycklarna, och går sedan ut och slänger igen dörren bakom mig.
Jag kör snabbt, vägen är nästan tom, så det gör inget.
Jag kör snabbt, för att bli av med skuldkänslorna.
Ångern.
Samtidigt som jag önskar att jag aldrig tagit upp det, är jag glad att jag gjorde det.
Jag är bara rädd att han ska välja Felicia.
Han har faktiskt bara två val nu, gå till Felicia, berätta allt, och sedan återvända till mig, eller, så kan han fortsätta låssas, fortsätta låssas att han är samma Tom som förut.
Mitt grepp runt ratten hårdnar.
Fan, det är ju det han kommer göra.
Han kommer gå tillbaka till Felicia och låssas som om inget hänt.
Varför bråkade jag ens med honom, jag borde bara sagt att jag aldrig ville se honom igen.
Då hade jag inte behövt gå igenom det här.
Då hade jag inte behövt lämna mitt hem, eftersom att jag inte orkade kolla på honom.
Den skitstöveln.
Jag hoppas fan att han stannar hos Felicia.
Jag är allvarlig nu, det gör jag.
Jag snyftar till, och torkar av ögonen.
Det här är för det bästa.
Jag kan inte vara med svin som han.
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
Tracy, du måste vara stolt nu.
Jag gjorde som du sa.
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
How to save a life
How to save a life
Tom, varför stannade du inte hos mig under natten åtminstone?
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
Mamma, pappa... Jag hatar er fortfarande.
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
How to save a life
Jag vill ha dig tillbaka.
Jag bryr mig inte längre...
Du kan stanna hos Felicia, bara jag får se ditt ansikte.
Snälla Tom, stanna hos mig!
Jag börjar gråta på allvar, och vände bilen hemåt.
Jag hoppas att han fortfarande ska vara kvar, men när jag öppnar dörren, är det tomt i lägenheten.
Han gick.
Den första veckan var svår, då var jag ensam, och då var det svårare att hantera.
Nästa vecka, hade jag Tracy, en av mina kollegor ringde till henne, och sa att jag inte mådde bra.
Hon förlät mig.
Den tredje veckan, mötte jag Tom i snabbköpet.
Han hade Felicia med sig.
Jag låssades som att jag inte visste vem han var, precis som han gjorde med mig.
Jag klarade mig ända till bilen, innan jag började gråta.
Efter det, gick allt mycket lättare.
Han var ett svin, och jag är glad att jag slipper honom.
Tom Kaulitz, JAG ÄLSKAR INTE DIG LÄNGRE!!
I alla fall inte så mycket.
Som sagt, jag lägger upp den här igen.
Som sagt, jag lägger upp den här igen.
Visa toppen
Show footer