October
Wednesday 2 January 2008 photo 2/2
|
Det är när man inte har sovit på snart 24 timmar och har varit ensam i flera i sträck som ska hålla tyst. Men det är då man får mest lust att uttrycka sig. So I've discovered. För nu har jag använt ungefär tre timmar åt rent värdelöst tänkande. Grubblande över någonting som är sjukt självvållande, hemskt och elakt. Jag vet detta, men jag gör det ändå. För den ljuva ledan? Jag vet inte. Jag vill inte tycka om att ha ont på det här sättet. Men som för att plåga mig själv så går jag igenom alla de där små stunderna som inte har varit bra om och om och om igen. Gnider in saltet in i det minsta sår. Så jag inte glömmer. Jag vet att jag gör det här, och ändå tror jag på det. "Jag tror att jag är ett substitut. Ersättare för den där man älskar. Inte för att det hela betyder någonting, det är bara i ren väntan på det bättre. Och när det kommer, ja, då lämnas jag över till nästa person. Till nästa som behöver en ersättare tills den de älskar kommer tillbaka till dem." Så tänker jag. I tre timmar om och om igen. Och går igenom faktan, skiljer rätt från fel, väger dåligt mot gott. Och kommer fram till samma svar. "Nej, de vill inte ha dig kvar nu. Inte nu när de har något bättre."
Annons
Comment the photo
konaya
Fri 18 Jan 2008 14:44
Jo, jag känner igen känslan... Både själva tanken, och fenomenet att man ältar det om och om igen. Jag har ingen aning om varför man gör det, kanske för att bearbeta det? Om man har ont tillräckligt mycket och länge, blir man van vid det? Eller så är det så att det känns ännu värre att inbilla sig att allt är bra, jag vet inte...
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thatswhashesaid/143911844/
Visa toppen
Show footer