Vi hade nått fint du och jag Men du Jag vet att jag klarar mej Att ta mej genom den här vågen För nu Det känns som om all min längtan runnit ut Har brunnit ut Tagit slut Allt vi såg var så vackert Och allting runt oss var förtrollad av lycka Begravde sorger i kärlek Bland all den glädje vi smyckat Med all den värme Som värmde oss när vintern stod där vid tröskeln Omtänksamheten i rösten Förälskelsen fanns i brösten Som höstens färger komplitera vi den andre Hade samma syn på saker Du va kvinnan jag var mannen För den kärlek var vår kärlek fast än tiden var knapp Jag hade känt dej nån månad när allting annat kom kapp Och som ett rapp av en piska viska framtiden i örat Sa vår tid var nästan över det fanns ingenting att göra Så jag såg på dej Och du såg på mej Jag tog din hand och sa gumman Det kommer ordna sej Men båda visste att så inte var fallet Och så en dag stod vi där tysta Höll om varandra i hallen Och alla minnen vem vet Vi kanske skulle ha blundat Och aldrig tagit kontakt men då för evigt fått undra Hur det skulle va att älska dej..

Annons

The photo has no tags

May 2009