October
Saturday 14 February 2009 photo 2/2
|
En travares liv
Du föddes på våren - i april
av en mor med ädel stil
Din fader var kankse en champion
som stått högt på avelns tron
Du reste dig upp på vingliga ben
att söka föda var du ej sen
Snart kring din mor så lekande lätt
du hoppade runt på ditt eget sätt
Sommaren kom och du släpptes ut
i hagen med mor du gjorde debut
Du satte av i ystraste sken
på nuväl så stadiga ben
Sommaren gick och du blev skild
från din moders värld så öm och mild
Du stallades in i en tränares stall
han var hård och boxen enslig och kall
Du håva in pengar åt en hänsynslös man
tills benen var slut och ej mera du vann
Du blistrades, brändes, tränades på nytt
men din forna vigör hade tydligen flytt
Du såldes igen och till skojaren kom
men till sist du fick din dom
En sadel lades på din utslitna rygg
aldrig för sporrar var du trygg
När slutet kom, du ej orkade mer
inte ens en klapp till tack man dig ger
En kula i pannan var enda tacken du fick
för alla de steg du åt människan gick
Du är ej ensam att möta de öden
när åldern är inne väntar blott döden
Dina kamrater får dela det samma
liksom din far och din älskade mamma
Så tänk på, ni människor som hästar äger
att ni ett vänligt ord ibland till dem säger
De är ju kamrater, de är era vänner
som minsta vänlighet med tacksamhet känner
Du föddes på våren - i april
av en mor med ädel stil
Din fader var kankse en champion
som stått högt på avelns tron
Du reste dig upp på vingliga ben
att söka föda var du ej sen
Snart kring din mor så lekande lätt
du hoppade runt på ditt eget sätt
Sommaren kom och du släpptes ut
i hagen med mor du gjorde debut
Du satte av i ystraste sken
på nuväl så stadiga ben
Sommaren gick och du blev skild
från din moders värld så öm och mild
Du stallades in i en tränares stall
han var hård och boxen enslig och kall
Du håva in pengar åt en hänsynslös man
tills benen var slut och ej mera du vann
Du blistrades, brändes, tränades på nytt
men din forna vigör hade tydligen flytt
Du såldes igen och till skojaren kom
men till sist du fick din dom
En sadel lades på din utslitna rygg
aldrig för sporrar var du trygg
När slutet kom, du ej orkade mer
inte ens en klapp till tack man dig ger
En kula i pannan var enda tacken du fick
för alla de steg du åt människan gick
Du är ej ensam att möta de öden
när åldern är inne väntar blott döden
Dina kamrater får dela det samma
liksom din far och din älskade mamma
Så tänk på, ni människor som hästar äger
att ni ett vänligt ord ibland till dem säger
De är ju kamrater, de är era vänner
som minsta vänlighet med tacksamhet känner
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/theblackshadow/331886570/
Visa toppen
Show footer