Saturday 1 May 2010 photo 1/1
|
Ärligt talat, var jag arg på dig, men efter ha pratat med någon jag älskar, förstod jag att jag inte kunde vara arg på dig längre. Att prata med någon om detta har alltid fått mig att gråta. Att sms:a är skönt, men när jag läste det du skrev, kände ja mig mobbad. Att jag var sjönk lågt och var en egoist. Egoist kan jag kanske hålla med om ibland, men att sjunka lågt!? Jag undrar om du känner mig egentligen. Din röst är ljuvare än orden. Om jag hade fått en önskning, då skulle jag önska mig att vi åkte bakåt i tiden. Då du och jag började känna varandra och va hela dagen. Och om du inte vill jag att stör dig, säg till...
Jag finns, även om du är arg på mig<333
Jag finns, även om du är arg på mig<333
Annons