March
Monday 3 August 2009 photo 1/1
|
Förstå detta folks..
Denna bild lämnar jag er, en emopic från min till synes metalwarrior-period i självförnekelse,desperation och dålig självbild.. Såhär efterhand känns det sjukt att jag "letat" efter DET RÄTTA!.....
Förstå mig rätt nu, jag är aldrig perfekt, ingen annan heller för den delen.
Vi är nyanserade människor som inte kan nöja oss med fullt fungerande liv. Nej, ständigt söker vi inspiration för att fortsätta leva, saker och ting som upplevs extatiska eller betryggande utgör den levnadsglada delen av vardagen. Saker som gör oss glada och trygga.
Och när vi hittar dessa ting dådå?
När vi fått in rytmen och fattat galoppen?
Då uppstår tristessen..
Ty på repetitionerna av den långa pjäsen som aldrig utspelades, utråkades vi av den ständiga säkerheten och intingheten som kvävde nyfikna hjärtan.
Vi är ju djur från början.
Djur går alltid hungriga och oroliga.
Ute i det vilda är de "sökare" efter maten eller skyddet.
I passiviteten i djurparken fetmar de och glömmer deras egentliga instinkter.
Samma som för oss dåva.
Sökare i motgångarna efter ljuset vid tunnelslutet.
Livskritiker och utråkade i de överflödiga medgångarna.
Därför uppfinner vi våra egna problem.
Liv är inte för givet
Det är fan heligt
Och så länge jag lever
JAG SVÄR!
Jag ska försöka hålla mig på banan
Och leva, tillsynes farligt och osäkert
Och inte fetma och falla ner i likgiltighet med strömmar
Och inte hata en redan hatad värld
Och bli äldre med stolthet
Och inte skryta över alla jävla saker jag fått
För om man skryter, blir man avskydd av olyckliga och omotiverade
Fan va lätt det är att säga sånt här när man är ung eller hur?
Lätt och späd kropp!
Nyfiken på allt!
Och sen..
När man trillar och tappar intresse.
Då blir man ingenting i längden.
Bara behövande för andra som en arbetskraft och inspiration för att man själv inte ska bli sån.
Jag vill inte bli äldre faktiskt...
Men jag accepterar det.
Och jag älskar faktiskt mina dåliga sidor och skrattar högaktningsfullt åt mina nedgångar.
Så mycket älskar jag mig själv just nu..
Tankar efter en sjuttonårsdag..
Denna bild lämnar jag er, en emopic från min till synes metalwarrior-period i självförnekelse,desperation och dålig självbild.. Såhär efterhand känns det sjukt att jag "letat" efter DET RÄTTA!.....
Förstå mig rätt nu, jag är aldrig perfekt, ingen annan heller för den delen.
Vi är nyanserade människor som inte kan nöja oss med fullt fungerande liv. Nej, ständigt söker vi inspiration för att fortsätta leva, saker och ting som upplevs extatiska eller betryggande utgör den levnadsglada delen av vardagen. Saker som gör oss glada och trygga.
Och när vi hittar dessa ting dådå?
När vi fått in rytmen och fattat galoppen?
Då uppstår tristessen..
Ty på repetitionerna av den långa pjäsen som aldrig utspelades, utråkades vi av den ständiga säkerheten och intingheten som kvävde nyfikna hjärtan.
Vi är ju djur från början.
Djur går alltid hungriga och oroliga.
Ute i det vilda är de "sökare" efter maten eller skyddet.
I passiviteten i djurparken fetmar de och glömmer deras egentliga instinkter.
Samma som för oss dåva.
Sökare i motgångarna efter ljuset vid tunnelslutet.
Livskritiker och utråkade i de överflödiga medgångarna.
Därför uppfinner vi våra egna problem.
Liv är inte för givet
Det är fan heligt
Och så länge jag lever
JAG SVÄR!
Jag ska försöka hålla mig på banan
Och leva, tillsynes farligt och osäkert
Och inte fetma och falla ner i likgiltighet med strömmar
Och inte hata en redan hatad värld
Och bli äldre med stolthet
Och inte skryta över alla jävla saker jag fått
För om man skryter, blir man avskydd av olyckliga och omotiverade
Fan va lätt det är att säga sånt här när man är ung eller hur?
Lätt och späd kropp!
Nyfiken på allt!
Och sen..
När man trillar och tappar intresse.
Då blir man ingenting i längden.
Bara behövande för andra som en arbetskraft och inspiration för att man själv inte ska bli sån.
Jag vill inte bli äldre faktiskt...
Men jag accepterar det.
Och jag älskar faktiskt mina dåliga sidor och skrattar högaktningsfullt åt mina nedgångar.
Så mycket älskar jag mig själv just nu..
Tankar efter en sjuttonårsdag..
Comment the photo
<br />
christ! tycker du jag tjatar för mycke filosofi nu?
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thefiction/397198258/
Visa toppen
Show footer