April
Friday 2 April 2010 photo 1/1
|
Den här dagen har varit underbar. Jag har inte varit uttråkad en ända sekund. Jag vaknade vid halv 11 och njöt av ljuset och tysnaden. Det är inte ofta jag har tid till det vanligtvis. Senare på dagen tog jag och mamma en lång promenad genom det dystra området. Men jag upptäckte att det inte var så dystert längre. Färgerna börjar duka upp igen från allt visset och grått. Det var mysigt. På tllbaka vägen gick vi in i mataffären. Jag handla godis för mycket billiga pengar. Jag kände redan smaken av godis när jag såg det ligga i låderna.
När vi kom hem började mamma med maten. Lax och potatis. Min favorit. Ända tills maten blev klar satt jag och spela på min gitarr Levin. Kom på lite toner och melodier som fastnade i huvudet. Men texten kom inte, men det brydde jag mig inte om.
Maten var god. Jag bara åt och åt, tills jag satt sist kvar och alla hade lämnat bordet och matedet inte fanns någon mat kvar. Det brydde jag mig heller inte om. Jag diskade undan och bestämde mig för att ta en sväng ut. Mörkret hade fallit och det var alldeles blåsvart utomhus. Jag stannade i trappan. Ett par minuter senare hade jag tänt 20 stycken värmeljus om man räknar med dom 5 innomhus. Jag spelade lite mer gitarr. Fortfarande ingen text. nte ens en enda textrad. Brydde mig fortfarande inte.
En lugn och härlig dag, det är vad denna dag var. Men sen kom jag på. Jag kom på vad jag hade saknat. Jag hade spenderat hela dagen med mamma, och visst var det mysigt, men.. Jag saknade min andra halva. Den som jag inte hade träffat på riktigt på väldigt väldigt länge. Men jag bestämde mig inte för att bry mig om det något mer. För vad vet jag, det kanske inte tänker samma sak.
Jag saknar min tredje hälft. Den hälften jag bråkade med när jag var liten och den hälften jag var barnslig med. Den hälften som inte längre bor rummet bredvid och som befinner sig någon annan stans. Och den hälften som är över hundra mil bort, som för ett par veckor sen var precis framför mig.
Det slog mig i tankens gång att livet aldrig kan gå exakt tillbaka och att ingen kan gå exakt samma väg som en annan. Vi växer upp och glömmer det viktigaste i livet. Man blir självisk och bryr sig inte det om det allra viktigaste. Vad är det jag har kvar från det gamla? Inte min handstil eller skostorlek, smak eller inställning. Vad är det jag har kvar?..
Jag börjar inse att den här dagen inte var så underbar tillslut. Jag hade inte tänkt på hela dagen förnst nu.
Jag saknar det gamla, lite av det iallafall.
När vi kom hem började mamma med maten. Lax och potatis. Min favorit. Ända tills maten blev klar satt jag och spela på min gitarr Levin. Kom på lite toner och melodier som fastnade i huvudet. Men texten kom inte, men det brydde jag mig inte om.
Maten var god. Jag bara åt och åt, tills jag satt sist kvar och alla hade lämnat bordet och matedet inte fanns någon mat kvar. Det brydde jag mig heller inte om. Jag diskade undan och bestämde mig för att ta en sväng ut. Mörkret hade fallit och det var alldeles blåsvart utomhus. Jag stannade i trappan. Ett par minuter senare hade jag tänt 20 stycken värmeljus om man räknar med dom 5 innomhus. Jag spelade lite mer gitarr. Fortfarande ingen text. nte ens en enda textrad. Brydde mig fortfarande inte.
En lugn och härlig dag, det är vad denna dag var. Men sen kom jag på. Jag kom på vad jag hade saknat. Jag hade spenderat hela dagen med mamma, och visst var det mysigt, men.. Jag saknade min andra halva. Den som jag inte hade träffat på riktigt på väldigt väldigt länge. Men jag bestämde mig inte för att bry mig om det något mer. För vad vet jag, det kanske inte tänker samma sak.
Jag saknar min tredje hälft. Den hälften jag bråkade med när jag var liten och den hälften jag var barnslig med. Den hälften som inte längre bor rummet bredvid och som befinner sig någon annan stans. Och den hälften som är över hundra mil bort, som för ett par veckor sen var precis framför mig.
Det slog mig i tankens gång att livet aldrig kan gå exakt tillbaka och att ingen kan gå exakt samma väg som en annan. Vi växer upp och glömmer det viktigaste i livet. Man blir självisk och bryr sig inte det om det allra viktigaste. Vad är det jag har kvar från det gamla? Inte min handstil eller skostorlek, smak eller inställning. Vad är det jag har kvar?..
Jag börjar inse att den här dagen inte var så underbar tillslut. Jag hade inte tänkt på hela dagen förnst nu.
Jag saknar det gamla, lite av det iallafall.
Comment the photo
see you tomorrow! PRESENTER!
Din fästmö hälsar och hon kmr alltid finnas kvar <3
Hälsa tillbaka <3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thegoldenstate/450936867/
Visa toppen
Show footer