Friday 4 February 2011 photo 1/1
|
Rosor är röda violer är blå, vi jagar varandra medan världen ser på.
Med våldet vi tar vad vi en gång gav, för att visa vilka som med sin makt sätter krav.
Vi ser med rädda ögon på det som sker, vi vänder våra ryggar och bryr oss inte mer.
kniv hugg i ryggen, skuten i ditt bröst, snart räcker inte tryggheten som mödrar ger som tröst.
Dem som bär på svaret, på gåtan om vad som skett, dem gömmer det i hjärat som om de aldrig det sett.
Vi försöker finna friheten, var den nu finns, den finns på platsen som gud inte minns.
Hur ska vi stoppa våldet med hjälp av bara ord? När girigheten växer mer på denna jord?
Det finns dem som försöker, men dem är för få, för få som bryr sej om några violer som är blå.
Annons