March
Saturday 29 January 2011 photo 4/5
|
Hästen utan talan
Jag tänker berätta något som jag har varit med om.
Det var en mörk natt och helt plötsligt hörde jag hur en häst gnäggade förtvivlat. Jag kunde inte se hästen eller vad som hände. Efter ett tag hörde jag hur någon slog hästen och jag kände smärtan genom min kropp. Jag vaknade över att jag var adlelse svettig över min kropp.
Nästa natt kom hästen tillbaka denna gång visade han sig. Han var mörk rödfux med en bred vit bläs och fyra lika höga strumpor. Men så såg han ut innan han kom till hans nuvarande ägare. Han visade mig hur han såg ut nu. Man kunde räkna alla hans revben. Han hade stora djupa sår över sin kraftlösa kropp. Hans ögon var alldeles tomma ingen glädje inget hopp. Bara tomhet fanns hos honom. Jag lovade att jag skulle hjälpa honom.
Varje natt drömde jag om honom och hur ägaren tog hand om honom. Han visad redfox som hästen hette ingen respekt överhuvudtaget. När han red honom var det ryck, slit, spark, spö men framför allt att han inte såg hur redfox försökte hela tiden göra sitt bästa för sin ryttare. Redfox förlät alltid sin ryttare. Men en gång var det verkligen redfox tur att visa sin ryttare att han inte ville bli behandlad på de sätt som han hade blivit. På morgon när ägaren kom till stallet för att börja "uppfostra sin häst" Han hämtade longerspiskan och drämde den över redfox rygg. Redfox blev vansinnig och sprakade ägaren så att han bröt nacken. Just vid detta moment kom ägarens fru och ringde till polisen.
Polisen kom och hämtade hästen för att hästen skulle bli
Slaktad. På grund av att han hade mördat sin ägare. De ansåg att hästen var sinnesjuk och var farlig för alla i hans omgivning. Men jag hade trots alltid lovat honom att hjälpa honom tillbaka den temperaments fulla arab hingsten han var en gång i tiden. Så jag stod vid slakteriet och väntade. Polisen blev ganska förvånad när jag sa att de kunde lasta av min häst. Jag fick 6 veckor på mig att fixa honom annars skulle han få gå till slakt.
Det visade sig att redfox bara var 3 år gammal. Så började vår resa. I början var han helt osocial, osäker, nervös, rädd men samtidigt också lite förväntansfull.
Jag tog det lugnt och lät han få komma till mig. Han förstod först inte vad jag ville att han skulle göra. Jag bara satt där i mitten med en hink fylld med smaskig havre. Ett steg, två steg, tre steg, fyra steg, fem steg, sex steg och så sju steg var han framme. Fortfarande satt jag bara där utan att lyfta blicken. Efter en stund sökte jag lite med blicken mot hans ben. Det blev lite för mycket för honom så han sprang iväg. Men lugnade sig ändå snabbt. Så fortsatte vi i två veckor. Tredje veckan kunde han följa mig som en hund. När jag gick, så skrittade han, när jag joggade, så travade han och när jag sprang så galopperade han vid min sida. Vi hade börjat bygga upp får relation. Vi hade tre veckor på oss att vänja oss vid att rida. Jag frågade polisen om jag var tvungen att vänja honom vid sadel och träns. Polisen sa att det inte var nödvändigt men att de ändå ville se att han gick att rida. Då började vi vänja oss vid att jag hängde över hans rygg. De första dagarna blev han osäker men efter ett tag förstod han att jag inte ville skada honom. Jag tro att det var på fredag som jag satt på hans rygg och skrittade lugnt. Han fick tre dagars vila. Sen fortsatte vi att skritta, trava och galoppera. Han var en dröm att rida. Fjärde veckan tränade vi på att han skulle hitta sin form vilket inte var några problem för det visade sig att han var en underbar dressyr häst. Femte veckan hade vi vant oss vid träns vilket var ett stort steg för redfox han hade insett att alla inte är som hans tidigare ägare. Sjätte veckan var jag lite orolig för att trots att det gick så bra med vår relation hur skulle han bete sig för andra folk när jag red honom. Jag hann inte tänka på de så mycket för helt plötsligt kom det massa människor. Innan jag red redfox så förklarade jag att redfox menade inget illa med att döda sin ägare. Utan redfox hade visat sin ägare så många olika singlare till sin ägare. Men ägaren hade bara struntat i det. Så därför blev det för mycket för redfox. Det blev alldeles tyst medans jag tränsade och sadlade redfox. Jag lät han få långa tyglar och han fick gå den väg han ville. Efter en stund kortade jag upp tyglarna och började trava. Han skyggade lite för en bit vi plast kom flygandes men lugnade sig snabbt. Sen efter ett tag kände jag nu eller aldrig. Jag hann bara tänka galopp så galopperade vi i en sån mjuk samlad galopp. Alla var chockande över att bara på 6 veckor hade han förändrat sig. Det gäller bara att lyssna och respektera hästarna för de djur de är.
Kommentera snälla
Kommentera snälla
Comment the photo
Annars så fin text! förmedlar flera bra saker som man ska tänka på när man har med hästar, eller djur överhuvudtaget, att göra ;)
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thehorseeyes/483559524/
Visa toppen
Show footer