Tuesday 22 March 2011 photo 1/1
|
Jag minns det så väl. Alla detaljerna finns kvar i mitt minne. Det var en rätt så varm dag. Jag skulle till Nilsholgersson gymnasiet för en prova på dag. Det var någon som kom och hämtade mig. När vi kom dit blev vi indelade i grupper. Några 3:or visade runt. Vi fick kolla på korna, grisarna, alpackorna, fåren och hästarna. När vi var i häststallet frågade någon om det var någon som ville rida. Jag ville men jag hade lagt mina ridkläder i en samlingssal. Så jag fick låna en hjälm och en väst. Det var en till som ville rida. Vi fick rida ett sto som hette Miss saigon men kallades för Missan. Först red den andra tjejen. Hon skrittade, travade och galopperade. Sen var det min tur. Jag hade inga bra klackar på mina skor. Hon var snäll och lugn. Missan lyssnade bra på hjälperna och så. Jag skrittade och travade. När sen skulle galoppera så fick jag inget fäste i stigbyglarna så jag höll på att trilla av. Men missan stannade och väntade på att jag skulle återfå balansen.
Hösten 2010 började jag på NHG i skurup. När vi hade stalltjänst uppe i häststallet ville jag bara rida en häst. Det var Miss sagion. Hon speglar mig i sina ögon. Hon gör mig lugn och jag kan känna mig trygg på hennes underbara rygg. Jag litar på henne till 100 % och jag vet att hon litar på mig. Folk som säger till mig att det är inget märkvändigt med att älska en häst så som jag gör. De förstår inte den känslan jag har när jag umgås med denna underbara varelse. Hon har känslor liksom jag. Hon kan ha dåliga dagar liksom jag. De är därför jag älskar henne. För att jag tror att det var meningen att det skulle bli så här. För att hon verkligen har lärt mig att lita på mig själv. Vårt band är speciellt. Det är bara vi två som förstår det. Jag har en dröm som jag vet inte är omöjlig. Det ska bli vi. Du har mitt ord min underbara vän.
Annons
Camera info
Camera DSC-W310
Focal length 8 mm
Aperture f/3.9
Shutter 1/200 s
ISO 100