24 January 2008
Bussåkning & 2001
Så var det redan dags för sista dagen med passaren Johan som gästföreläsare, och som inledning på dagen samlades vi i klassrummet för att få se lite exempel, ur filmer som Johan varit med och passat i, på hur åkningar kan användas. Vi fick bland annat se scener ur "Änglagård: Andra sommaren," men vi fick även se skymtar ur den aningen nyare filmen "Ett öga rött." Självklart hade Johan en hel del att berätta om de saker som inträffat under inspelningarna, och det var extra intressant att få veta hur de hade löst de olika åkningarna. Man slås av att åkningar används så frekvent i film att man knappt lägger märke till dem, om man som jag inte råkar gå på en utbildning som gradvis "sabbar" ens förmåga att se en film utan att bryta ner den i dess grundläggande beståndsdelar (no offence, jag älskar den här utbildningen). Åkningar förekommer oftare i en del filmer än i andra, men även den minsta lilla förflyttning kan alltså innebära att ett passarteam måste jobba en hel dag. Det är en svindlande tanke ...
Efter den teoretiska inledningen gick Johan och magister Kave igenom med oss vad dagen hade i beredskap för våran del. Egentligen hade de hintat om att vi skulle få utföra en åkning från bussen (vilket jag i synnerhet tyckte var intressant), men eftersom vädret var helt åt bahias (rent förjäkligt, på ren svenska) så var möjligheterna att utföra just denna övning i farozonen. Då var det säkrare att göra några övningar inomhus, och när vi hade ätit upp vår lunch och tagit oss till Kustateljén visade Johan stolt upp en mindre typ av åkvagn, som går under namnet "horstwagen." Till skillnad från åkvagnen som vi jobbat med under de andra två gästlärardagarna var horstwagen (vilket ni kan se på bilderna jag tagit på den) betydligt mindre, och dessutom satt hjulen ihop på ett sådant sätt att den krävde specialdesignad räls. Denna åkvagn skulle vi komma att nyttja oss av under de första två övningarna för dagen, och efter att vi monterat upp rälsen på ett par metallstativ (som kallas lowboys av någon anledning) och satt kameran på plats så kunde vi börja. Den första övningen gick ut på att göra en åkning längs med rälsen utan att tappa fokus på ett bestämt objekt - i närbild. Den som någon gång gett sig på att överhuvudtaget filma någonting i närbild vet att det i stort sett blir skakigt varenda gång, så det var inte det lättaste att hålla cigarettpaketet (som var det utvalda objektet) i mitten av bilden under hela åkningen. Den andra övningen var mer ett experiment, kan man nog säga. Det gick ut på att man skulle flytta åkvagnen bakåt i samma hastighet som man zoomade in, och vice versa, för att få det att se ut som om det var bakgrunden, och inte objektet i fokus, som zoomades in/ut. Det tog några försök för de som provade, men till slut så tror jag att alla lyckades få till effekten i fråga. Under resten av lektionen (fram till dess att det var dags för eftermiddagsfika) tog vi i klassen oss friheten att prova på olika typer av åkningar, och en del olika scener, och det blev både slagsmålsscen, dansscen och ett gympapass innan vi monterade ner rälsen och lade tillbaka horstwagen i sin speciella lilla låda. Vädret hade faktiskt klarnat upp medan vi haft lektion inne på Kustateljén, så Johan och magister Kave kom överens om att vi trots allt skulle satsa på att filma från bussen efter fikat. Jippie!
Kort efter att vi anlänt till Kustateljén baksida, efter en uppfriskande fika i skolans cafeteria, kom magister Kave körande med "skolbussen." Johan övergav snabbt idén att vi skulle filma ut genom sidodörren (dels för att det var för klurigt att montera stativet, och dels för att det skulle utsätta skådespelarna för fara) och bestämde att vi skulle filma från bakluckan istället. Sagt och gjort, vi lät binda fast stativet (med kamera) i bakluckan, så fotografen fick sätta sig till höger om kameran för att komma åt att filma, medan den som skulle regissera (hur mycket det nu går att regissera från en buss i rörelse) fick sitta på vänster sida. Skådespelarna tilldelades varsen cykel, och resten av klassen fick klämma in sig i bussen (eller agera statister). Johan var självutnämnd förare, eftersom han var den med mest erfarenhet inom området, och medan han manövrerade fordonet i en bestämd runda lät de som satt i bakluckan filma de cyklande skådespelarna. Det hela fungerade nästan bättre än vad jag trodde att det skulle göra, och självklart turades vi i klassen om att sköta de olika arbetena under ett antal tagningar.
Den sista timmen av skoldagen, sedan vi återvänt till klassrummet på andra våningen på folkhögskolan, gick åt till att titta igenom det vi hade filmat under dagen, och inte helt oväntat så blev det en del goda skratt i våra led. Vi tackade även av passaren Johan med blommor och applåd för att han tagit sig tiden att gästföreläsa hos oss under veckan. Skoldagen tog oundvikligen slut, och man hann vara hemma några timmar innan det var dags att gå tillbaka till skolan för att närvara vid kvällens filmvisning i stora filmsalen. Just i afton var det Emanuel från min klass som hade bokat upp sig för att visa ett av Stanley Cubricks omtalade alster; "2001: A space odyssey." Jag har hört en hel del om den här filmen från mina klasskamrater från gymnasiet, men det var inte förrän idag som jag själv satte mig ner för att se den från början till slut. Så här i efterhand måste jag säga att den var precis så ... konstig som jag hade förväntat mig att den skulle vara, och bitvis ännu mer skruvad än vad jag kunnat föreställa mig. Bara att filmen inleds med fem minuter svartruta (och dessutom har INTERMISSION någonstans i mitten) gör att åtminstone jag börjar undra vad de tänkte på när de gjorde filmen. Den färgglada sekvensen mot slutet av filmen var säkert häftig när filmen först kom ut, men när jag såg den idag tyckte jag mest att den var märklig. Det finns dock delar i filmen som jag tycker är helt briljanta; jag syftar då särskilt på delen med datorn Hal, som enligt min mening är så välskriven att man önskar att den vore längre! Över lag är väl "2001: A space odyssey" en helt okej rulle, men inget man smälter över en vanlig hemmakväll - det ska vara stor duk och ännu större högtalare (samt ett par öronproppar så fort den svarta stenplattan dyker upp).
Direct link:
http://dayviews.com/thelemakos/2008/1/24/