Där vid det andra rullbandet stod tre killar som jag kände igen så väl, men det var en helt annan sak att faktiskt se dem på riktigt. Harry Styles, Louis Tomlinson och Zayn Malik stod där borta, riktade mot mitt håll och gjorde det jag höll på med nyss. Tog sin mobil och sin väska.

Det tog en stund att inse vilka som stod framför mig men när jag väl fick in det var jag tvungen att slappna av. Jag tog några djupa andetag innan jag styrde bort stegen mot en bänk där jag kunde sitta i de närmaste tio minuterna innan det var dags att fortsätta till gate 5.

Anledningen att jag spenderade väntetiden utanför säkerhetskontrollen var ganska simpel. Här kunde man inte göra annat än att gå runt och titta i svindyra butiker. Och dåliga platser var inget man oroar sig för särskilt mycket när man åker ensam, det var knappt någon skillnad. Jag tog fram mobilen än en gång och efter en tids rotande i min väska fick jag även fram mina urbanears hörlurar. Ett par djupblåa stora hörlurar som matchade iphoneskalet i samma färg. Jag satte snabbt på spotify med några vana klickningar på skärmen innan jag skickade några korta svar till både mammas och pappas sms. Jag tittade upp precis i rätt tid för att se Harry Styles och Zayn Malik gå förbi, några meter efter de andra i One Direction gänget. Jag såg att de pratade med varandra, men kunde såklart inte höra någonting utom Nevershoutnevers fina röst som kom från hörlurarna. Men jag tittade upp mot dem och såg in i Zayn's bruna ögon. De var fina, men ingen chans att hon skulle kunna komma närmare än såhär. Han såg henne bara som en av de många fansen.

Jag log mot honom och konstigt nog log han tillbaka, innan de passerade. Och så var de borta. Men inte för alltid.

Några andra tjejer i Kevin's ålder stirrade som galna efter pojkbandet, när jag såg det flinade jag för mig själv. Jag pausade musiken och tog av mig hörlurarna, men lät dem hänga runt halsen.

"Hanna, du hade nog rätt. Såg just killarna vid säkerhets kontrollen... Jag dog nästan. Att se dem irl, det är SJUKT! du borde vara här. Går till flyget nu, svara gärna men förvänta dig inget svar. haha."

Jag skickade iväg det och ställde mig upp. Började gå mot flyget och i all hast satte jag återigen på Flygplans-läge.

Det ar så gott som tomt när jag kom fram till ingången, en barnfamilj hade just visat upp sina pass men de var alla. Jag brydde mig inte mer om det. Alla andra hade antagligen redan visat sina pass. Jag visade mitt och fortsatte min lilla resa mot planet.

Jag klev på efter barnfamiljen längst bak i planet, det fanns inte många lediga säten, men jag som bara var en ensam liten tonåring behövde dock bara ett ända säte. Jag suckade tyst och slog mig ner på första bästa säte, utan att ta en ordäntlig titt på vilka som satt bredvid mig. Planet var inte stort, utan hade bara sex säten på varje rad, alltså tre stycken på varje rad bredvid gången i mitten.

Jag dumpade väskan vid mina fötter, -de var inte så stor trots allt- och spände fast mig. Sedan tittade jag upp och jag var nära på att börja skratta, så otroligt var det. jag hade satt mig bredvid Louis, från One Direction. Och längst in mot fönstret satt Zayn.

"Hi." Hälsade Louis.

Han log välkomnande och jag kunde inte göra någonting annat än att le tillbaka. Nu fick jag inte verka som en idioot! Jag var tvungen att framstå som snäll, och rolig. Killarna skulle ha lätt att vara med mig och gilla resan tillbaka till London.

"Helo there" Svarade jag enkelt.

Då tittade även Zayn upp och brast upp i ett leende, som om han kände mig. Eller i alla fall kände igen mig. Tja, vi hade sett varandra i ögonen för cirka tio minuter sedan, så det var kanske inte så konstigt trots allt.

"Ah, Come on Zayyyn! Don't be rude to our new friend, say at least hello." Uppmuntrar Louis Zayn.

Själv börjar jag bara skratta. "I'm Sorry,," Säger jag och tittar ner i knät.

"Don't be." Hör jag en röst säga.

Jag tittar upp igen och förstår att det var Zayn som hade öppnat munnen. "I meen, you were just laughing at Louis and that's something I do million of times every single day!"

Jag kan inte göra annat än att le smått.

"Just like that Zayn, you really know how to talk to girls."

"Wait.. Who said I'm a girl?" Frågade jag försiktigt.

Både Zayn och Louis blev tysta och utbytte blickar. Deras miner var så långt ifrån säkra så jag själv blev osäker för ett ögonblick.

Sedan började jag skatta igen, "Just kidding."

Killarna skrattade med mig och det kändes nästan som om vi redan kände varandra. Jag skattade ganska tyst, som ag alltid gjort vilket jag är glad över att jag gjorde. För det första stör man inte de andra på planet, och för det anda så hör jag killarnas skratt desto mer.

En blond kille ställer sig upp och hänger sig över Zayn's säte, hans blick vandrade från Zayns,vidare till Louis och stannade sedan på mig.

"So, who have we here?" Säger Niall och ler mot mig.

Våra skratt tystnar och alla tre's huvuden vänder sig mot honom. Louis tar befälet.

"Well, this dear Niall, is our new friend that are going to sit next to us the whole journey!"

"I'm Emma." Fyller jag i och ler tillbaka mot Niall som i sin tur nickar.

___________________________________________________________________

trolololo,

Nu har lilla Emma fått prata med dem också.

Vet att dem är ganska korta, men ska försöka upptatera ganska ofta. c:

Och alltså, tänker bara skriva i Emmas perspektiv. Inget hoppande här inte ;)

Bra, emn flörta inte med gruppen tack! <3 du skulle ju flörta med mig ju?