Kollade nyss på Världens Adoptioner och det handlade om en familj med 22 barn, alla hade funktionshinder på ett eller annat vis.
Jag förstår inte hur man bara kan överge sitt barn bara för att dom kräver lite mer uppmärksamhet än "normala" barn..
Liksom det är ju ändå ens barn?!
Då borde det vara skitsamma om man måste lägga all sin fritid på barnet eller inte?
Föräldrar säger ju "Jag gör allt för mitt barn!" men det gör dom inte ju...
Detta är ett perfekt bevis på det...
Och kolla kolla! Ännu ett bevis till varför jag INTE gillar människor!
Vi pratar om att hjälpa andra och att vi ska behandla alla med samma respekt men det gör vi inte!
Så fort nån kräver lite extra uppmärksamhet så backar vi...
Jag kan säga som såhär att är det några människor jag blir inspirerade av så är det dom med funktionshinder!

För några år sen praktiserade jag i ett stall där det oftast kom barn med funktionshinder (ibland kom där äldre oxå) och dom fick MIG att känna mig speciell!
Dom var nästan överdrivet tacksamma och uppskattade minsta lilla!
Dom hade världens bästa humor och jag hade alltid kul med dom..
Jag tycker att barn och vuxna med funktionshinder vet hur man verkligen lever..
Precis som dom kan se bortom allt negativa och se det positiva, dom inspirerar mig pga det!
Visst dom kan se läskiga ut och dom kanske pratar obegripligt men ändå så är det precis som dom strålar ut nåt som inte går att beskriva.. Typ som glädje!
(Känner mig lite sådär fjollig nu men jag talar sanning)

Jag tycker att ska man respektera några människor så är det dom med funktionshinder!

Annons

The photo has no tags

August 2012