Friday 29 January 2010 photo 1/1
|
jag vill verkligen tacka för alla som ställer upp för mig, dom är mina riktiga vänner, visserligen anser jag bara att jag har 4-5 stycken, men dom är väldigt betydelsefulla.
jag trodde en gång, inte längesen, att jag hade flera tusentals vänner, men icke. dom som säger att man kan prata med dom jämt, att dom alltid ska stötta,men dom finns inte där.
det är dom där som aldrig har varit med om något jag pratar om, dom som inte har en aning om hur det känns att gå igenom vad jag går igenom just nu. det är hemskt. jag litar inte på er. jag behöver inte er. jag har klarat mig själv sedan jag var liten, och då menar jag att jag har levt med saker inom mig själv utan att berätta det för någon, så jävla stark har jag varit. det känns nu efter 19 år kan jag säga. jag kan erkänna mina problem. ni som försöker vara perfekta äcklar mig, det är ju ni som har problem, och det är mänskligt. i vilketfall står jag inför något stort, jag vet inte vad jag ska göra. men det lutar åt en sak, men ibland lutar det åt ett helt annat håll. det är jobbigt, för jag sitter som ett förvirrat frågetecken dag och natt, och det är det enda jag har i mina tankar. därför blir det bättre på onsdag, när emma kommer hit! vi har inte setts på alltför länge... hon är verkligen en riktig vän, åker 20 mil för att se hur jag mår, umgås med mig, för att få mig och må bra helt enkelt, hon behövs i mitt liv.
hoppas jag inte låter som en krävnade bitch, men jag har fan inte krävt något utav någon på jag vet inte hur länge, utan jag har bara stått ut med allt och alla. jag måste tänka mig på själv i första hand nu. det kommer ni märka! om ni vill mig något får ni se till och höra utav er, för jag kan inte hålla på och ringa runt över halva sverige jämt.
nu jävlar är boken klar! tack för mig.
jag trodde en gång, inte längesen, att jag hade flera tusentals vänner, men icke. dom som säger att man kan prata med dom jämt, att dom alltid ska stötta,men dom finns inte där.
det är dom där som aldrig har varit med om något jag pratar om, dom som inte har en aning om hur det känns att gå igenom vad jag går igenom just nu. det är hemskt. jag litar inte på er. jag behöver inte er. jag har klarat mig själv sedan jag var liten, och då menar jag att jag har levt med saker inom mig själv utan att berätta det för någon, så jävla stark har jag varit. det känns nu efter 19 år kan jag säga. jag kan erkänna mina problem. ni som försöker vara perfekta äcklar mig, det är ju ni som har problem, och det är mänskligt. i vilketfall står jag inför något stort, jag vet inte vad jag ska göra. men det lutar åt en sak, men ibland lutar det åt ett helt annat håll. det är jobbigt, för jag sitter som ett förvirrat frågetecken dag och natt, och det är det enda jag har i mina tankar. därför blir det bättre på onsdag, när emma kommer hit! vi har inte setts på alltför länge... hon är verkligen en riktig vän, åker 20 mil för att se hur jag mår, umgås med mig, för att få mig och må bra helt enkelt, hon behövs i mitt liv.
hoppas jag inte låter som en krävnade bitch, men jag har fan inte krävt något utav någon på jag vet inte hur länge, utan jag har bara stått ut med allt och alla. jag måste tänka mig på själv i första hand nu. det kommer ni märka! om ni vill mig något får ni se till och höra utav er, för jag kan inte hålla på och ringa runt över halva sverige jämt.
nu jävlar är boken klar! tack för mig.
Comment the photo
vet det madde...<br />
<3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thenajz/440169192/