December
Wednesday 12 October 2011 photo 1/1
|
Den här känslan av att vilja säga nått till nån utan att alla vet det.
Tex om jag skriver nått på fb så ser ju nästan alla ja känner det. Då kan var vara skönt att ha nått ställe där det inte finns så många av dom man känner så det inte blir uppror av det man skriver. Att folk kan se, läsa, förstå andra människor utan att egentligen bry sig. Vilket är väldigt skönt.
Jag hatar känslan av att ha en känsla, på riktigt. Det låter komplicerat men det e det inte. När får man som mest känslor egentligen? När ska man bry sig, när ska man öppna sig, när är det dags att säga ifrån?
Nu har det inträtt en ny person i min närvaro och det väcker faktiskt känslor, man måste dela med sig, man måste ta emot massa, göra mera plats. Man får leva på massa ord man egentligen inte vet om man kan stå säkert på elr inte för att allt är så osäkert och man inte riktigt känner personen.
Nu börjar jag känna saker när personen fick mig att tänka till, blev ställd emot väggen, kolla in i mig själv. "Vafan är det jag känner?" Om man inte vet det då, vad e det för känsla? Om det är en bra känsla som har varit dålig förut men kan bli bra men finns stor risk för att det blir krossat och dålig igen??? Det blir för mycket, hur fan ska jag hitta det jag letar efter när det finns tusen av dom?
Nån vidare bra slut punkt kan ni nog inte räkna med för det finns inga bra slut i nått, det vanligaste blir väl döden(random?!).
Men kan man verkligen lita på saker och ting. Hur i hela jordbönan ska man ge sig in på nått man bara har dåliga minnen och känslor av, nått man är livrädd för? Kanske jag är för livrädd för att säga nej, kanske jag är för feg för att bara testa igen.
Lär märka om jag slutar på toppen eller botten...
Fred och kärlek för i helvette!
Annons
Camera info
Camera NIKON D3100
Focal length 35 mm
Aperture f/5.0
Shutter 1/1.6 s
ISO 100
sosselito
Wed 12 Oct 2011 11:18
Sånt är inte lätt. Men ibland måste man bara ha sinnet öppet och vara beredd på att ta emot, men inte vara för "seriös" i början. Men inte tänka för mycket (det är svårt, jag vet!) och försöka flyta med, såhär i början i alla fall. Men sen funkar det ju inte alltid, men det är inte mycket man kan göra åt. Man ska inte behöva bli rädd för det heller, för du kommer hitta rätt, sålänge du har dina sinnen öppna och är avslappnad. Då kommer rätt när du minst anar det.
Melflickan
Wed 12 Oct 2011 00:09
Jaaag tycker att jag kan komma hem till dig typ nästa vecka, träffa din kanin och mysa loss på fika, hämta mina kjolar och böcker och samtala sönder. Jag är din psykolog nu. Deal with it.
Melflickan
Fri 14 Oct 2011 22:37
Neeeej flicka lilla, det har jag inte fått. Du hade inte fått dem av Katja då.
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/theonlysabine/497258119/
Visa toppen
Show footer