August
Thursday 10 February 2011 photo 1/1
|
Kapitel 2
"Drömmen"
Plötsligt låg jag inte i morors gäst säng. Jag låg i en dubbel säng med vita lakan och vita kuddar. Sängen var så mjuk att det kändes som jag skulle försvinna ner i den. Plötsligt låg någon bredvid mig. Jag visste inte om jag skulle vända min blick och titta på honom/henne jag bråkade med mig själv i mitt huvud när jag hörde ett låg skratt. Ett skratt som jag kom ihåg så väll. Och där låg han. Mitt barns far. Leonardo Williams. Hans gula ögon lyste klart. Han hade på sig en vit t-shirt och ett par jeans. Och hans hår, så underbart jag ville bara dra fingrarna igenom det.
- Så skönt att se att du mår bra Brooke.
- Mh
Sa jag bara till svar.
- Hur går det med vårt barn?
Jag blev tyst. Vårt barn, jag kände mig så skyldig på ett sätt. Han var orolig för barnet och jag lät honom inte komma i närheten.
- Bra…
Sa jag enkelt. Han log mot mig men med en tvekande blick.
- Han sparkar inte? Det gör inte ont.
- Hur kan du vara så säker på att det är en pojke?
- Jag är synsk!
Han skrattade åt hans lilla skämt. Sen såg han allvarligt på mig.
- Jag är väldigt ledsen Brooke, men om jag inte gör det här kommer jag aldrig få hålla dig i mina armar igen.
Jag hann inte ens att fråga innan Leonardo la en hand över min mun, med den andra smekte han min mage. Barnet sparkade hårdare än någonsin. Det var nästan som om han/hon ville komma nära Leonardo. Leonardo tog bort sin hand från min mage och min mun. Sen gav han mig en snabb kyss på kinden.
- Vi ses snart Brooke, i verkligheten och då kommer jag kunna hålla dig i mina armar.
Sen så var jag tillbaka i mormors gäst säng. Barnet sparkade hårdare och hårdare. Smärtan går inte ens att förklara. Jag bet mig så hårt i läppen att det började blöda men det var bara ett myggstick igenförelse mot hur hårt barnet sparkade. Jag kunde inte hålla skriket inom mig. Mary och William kom in springande, efter dom kom mormor och morfar. William sprang fram till fönstret i hörnet och spanade ut. Mary kom och säte sig bredvid mig på sängen.
- Vad är det Brooke?
- Det… gör… ont
Sa jag emellan snyftningarna.
- Vad ska vi göra?
Sa morfar som stod bakom Mary och tittade bekymrat ner på mig.
- Ta mig… till …
Jag vågade inte säga hans namn rädd för hur dom skulle reagera.
- Till vem?
Sa morfar. När jag inte svara sa mormor.
- Brooke ta dig till vem?
- Ja vem Brooke.
Sa Mary.
- Till Leonardo…
Men det var inte jag som svara det var William.
- Men varför?
Sa morfar förvånat, och slängde blickar mellan mig och William.
- Han kan få smärtan att minskas.
- Okej… Låt oss ta henne till honom.
Sa mormor tyst. Alla fyra hjälpte mig att ställa mig upp och gå bort till dörren ut till gården, ut till Leonardo, ut till rådet, ut till mitt nya liv…
Comment the photo
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thephotomonster/484410796/
Visa toppen
Show footer