Kapitel 3

Hela mitt huvud snurrade. Nej! Det här kan inte hända. Jag hatar varulvar. Jag har hatat dem sen "det" hände.
"Du får inte säga till någon!"
Fräste han åt mig. Även om jag kanske inte ville va hans själsfrände så gjorde det onte när han sa så.
"Varför inte?"
Fick jag ut i en liten röst. Han suckad och tog mitt ansikte i sinna händer.
"Joan , Jag ska bli Alpha, ledare. Det är inte normalt att någon som jag skulle få en människa. Men jag tänker inte släppa dig helt. Jag tänker komma till dig när jag kan. Och sen när du har blivit varulv så kan..."
Han hann inte avsluta sin menning innan jag la mig i.
"Va,vaddå varulv?Jag tänker inte bli varulv!"
Skrek jag förtvivlat.
"Joan, du måste förstå att du är min själsfrände, min enda! Du måste bli varulv!"
Nästan skrek han medan han massera sin panna.
"Men om jag inte vill då!?"
Det blev tyst en stund. Efter några minuter talade han.
"Jag ger dig två veckor att ta farväll av människo livet!"
Sen gick han.Han gick ifrån mig, bara så där!!! Jag behövde svar och jag visste vem jag skulle gå till!

10 min. sennare
"Ella där är du ju jag har letat efter dig!"
Min bästa vän Ella vände sig om och tittade sorgset på mig. Hon hade tårar i ögonen.
"Ella vad är det?"
Frågade jag bekymrat.
"Han har sagt att jag inte får prata med er snyft dig och Noah..."
Det var då hon började gråta.
"Ella vem sa det?"
"snyft Bla... ke snyft"
Nej, nej,nej säg att jag hörde fel!
"Vem Ella!"
"BLAKE"
Skrek hon ut i gråtet. Jag försökte hålla om henne med då sprang hon iväg...
Blake ska få sota gör det här!
Hur kan han tvinga min bästa vän att sluta prata med mig. Och han ska föreställa min Själsfrände...
Just då kom Alexander andra i kommando efter Blake gående.
"Vart är Blake?"
Ropade jag efter honom. Han vände sig om och log mot mig.
"Han sa att om du frågade efter honom så kommer han ikväll."
Så gick han en bit och vände sig om och log större.
"Och väölkommen till vår värld Alpha female..."

(Alpha female är typ liksom ledarens fru)

bra?

gah älskar värkligen dena saga!