Nu ska jag vara lite så har deprimerande men jag känner att jag måste få skriva av mig så nu ska jag skriva om mitt liv. det hela började en höstkväll i början av september. jag föddes i en stad som heter Solna och där bodde jag tills jag var 10 dagar gammal och då separerade min mamma och pappa och jag flyttade med min mamma till sätra och där bodde jag tills jag började gymnasiet och under denna tid var jag så grovt mobbad att jag försökte ta mitt liv 12 gånger därför att jag var så grovt mobbad eller för att jag inte hade en ända vän som man skulle kunna en äkta vän under tiden jag bodde i sätra för dom som jag var med kan man kalla de värsta mobbarna jag hade för varje gång jag var med dom blev jag så grovt mobbad av dom för bland annat att jag inte kunde prata ordentligt pga min gom spalt, att jag var lite större runt magen, att jag inte hade blivit av med oskulden än men det var väll inte mitt fel att ingen gillade mig eller att jag så relativt ful men det trodde jag men jag mådde allvarligen så dåligt att jag kunde stanna hemma från skolan flera veckor i rad men inte var det någon som sakna mig ändå var jag den snällaste personen i skolan för det spelade inte roll vem det var jag skulle alltid skydda personen oavsett om det var den största mobbare av dom alla eller den ¨fulaste¨ personen. men som tack fick jag bara glåpord och spö för ingen brydde sig om mig i skolan inte ens lärarna. det snällaste någon lärare har gjort för mig under sätra tiden var att säga åt dom men inte fan hjälpte det det ända som hände var allt bara blev värre. jag hoppades att det skulle sluta men det blev bara värre men jag var fast besluten att jag skulle ta mig igenom det så fort som det gick så var vi framme vid den tiden då vi skulle välja program till gymnasiet och själv klart valde jag det som jag tyckte om mest nämligen barn och fritid och när det kom ut till stora sätra ja då var det ett under att jag överlevde. det var då som mobbningen var som värst för varje dag fick jag höra att jag var pedofil och bög och liknande så då mådde jag skit. men sen blev det lite bättre mot slutet för då skulle vi ha en band tävling med alla niorna på skolan och tro det eller ej mitt band vann faktiskt med låten smells like teen spirit med nirvana och det var jag som sjöng det var då folk började respektera mig fast dom mobbade mig fast inte lika och då började jag må lite bättre och sen så började jag på polhem och då flyttade min lilla familj till stan och där trodde jag att jag skulle kunna börja på mitt nya liv och visst dom första veckorna gick utmärkt men sen började det dala men sen gick det bättre vid vår terminen 2010 så fick jag äntligen en flickvän och det var den skönaste känslan jag har känt sen jag vet inte vad och den höll i sig i ungefär ett halvår sen började jag må dåligt av mitt förhållande. jag fick inte vara med någon, jag fick inte kolla på tv eller sitta vid datorn, jag fick helt enkelt inte göra något som hällst på fritiden för annars skulle jag få käll av min flick vän och det här förhållande har höll i 2 år varje dag ville jag göra slut men jag ville inte för jag visste att skulle jag göra det skulle jag inte kunna få någon anna så jag stannade men sen hade jag fått nog så då gick jag och prata med jonna och då sa jag att antingen så skulle jag få den friheten jag behövde eller så kunde vi lika gärna göra slut men då sa hon att hon kunde inte lita på mig alls så då sa jag att det var lika bra att vi gjorde slut och jag tror fan att det var det bästa beslutet jag någon sin har gjort för efter det så började mitt liv gå upp igen jag träffade ny vänner och dom vännerna ligger så nära mitt hjärta att varje gång jag träffar någon av dom så blir jag glad i hela mig men i allefall så en sommarkväll på stan kom mitt ex fram till mig med sin nya kille och det första hon sa till mig får mig fortfarande att brista ut i gråt och det hon sa var att under hela vårat förhållande så hade hon varit otrogen mot mig varje gång jag var hemma hos mig och hon hos sig och det fula var att jag hade varit en så perfekt pojkvän det ända jag hade gjort mot henne var att jag hade varit en toffel och gjort allt hon bad mig om och det här är tacken och den dagen var den värsta dagen i mitt liv det ända jag gjorde den dagen var att jag åkte hem och grät jag orkade fan inte leva något mer jag var så nära på att ta mitt liv men precis när jag skulle göra det så kom morsan hem och jag tänkte att om jag tog mitt liv så skulle jag vara så äkligt självisk och det ville jag inte vara så nästa dag gick jag ner på stan och berrätade för alla mina vänner jag träffade hur mycket dom betyder för mig och hur glad jag är för att äntligen ha riktiga vänner och jag hoppas att dom vill vara min vän fortfarande även om jag kan vara ricktigt dryg och jobbig men det är bara för att jag är så glad över att jag har så fina och snälla vänner som jag har tack alla vänner som finns för mig jag älskar er alla mer än ni någon sin kan förstå det finns inget ord för hur glad jag är över att ha er i mitt liv men nu måste jag sluta skriva för nu ska jag kolla på film :)

Annons

The photo has no tags

July 2013