jag vet inte hur mycket längre jag kan klara av det här. 

Mmm.. De senaste veckorna har vintern och mörkret slukat oss totalt.. Jag har blivit en vilsen grabb i jakten på lyckan, jakten på dig.. Du minns mig kanske i början, så stabil, svar på allt, alltid.. Men nu, frågar jag dig om allt.. undrar, i min osäkerhet, om du vill eller ens kan älska mig.. Men, ska sluta vara vilsen nu, träna, leva som jag alltid gjort i min självständighet, bli svaret på dina frågor igen och sluta vara egoistisk i våra diskussioner, måste sluta vara en diva i alla sammanhang och börja lyssna lite bättre, nu när du äntligen har börjat tala... Vi kan va starka tillsammans, du och jag skulle kunna vara svartvita mot världen.. Jag hoppas inte labyrinten har lett oss åt olika håll, isåfall ska jag gå tillbaks, och följa dina fotspår.. <3