November
Thursday 22 January 2009 photo 3/3
|
Det kräver att hon börjar, inte med en måttstock på värden, utan med en måttstock på ondska som är hon själv, med hjälp av vilken hon sedan ska definiera det goda: det goda är det hon inte är.
Det har ingen betydelse vem som profiterar på den ära hon har avsagt sig och på hennes torterade själ, en mystisk Gud med någon outgrundlig avsikt eller vilken tiggare som helst vars varande sår anses ställa något obegripligt krav på henne – det har ingen betydelse; det god är inte för henne att förstå, hennes plikt är att kräla genom år av botgöring för att sona sitt brott att existera gentemot varje kringströvande indrivare av oförklarliga skulder med noll som enda begrepp på värde: det goda är det som inte är människan.
de önskar inte döda henne, de önskar bara få henne att förlora sin kropp. De försöker hjälpa henne, säger de, lindra hennes smärta – och de pekar på den sträckbänk de har bundit henne vid, en sträckbänk som drar henne åt två motsatta håll, den sträckbänken är doktrinen som skiljer människans själ från hennes kropp.
att hennes själ tillhör ett övernaturligt välde och hennes kropp ett vidrigt fängelse som håller själen i slaveri, bunden till denna jord – och att det goda är att besegra sin kropp, att försvaga den genom år av tålmodig kamp och slutligen gräva sig ända fram till den frihet som väntar bortom graven.
Det har ingen betydelse vem som profiterar på den ära hon har avsagt sig och på hennes torterade själ, en mystisk Gud med någon outgrundlig avsikt eller vilken tiggare som helst vars varande sår anses ställa något obegripligt krav på henne – det har ingen betydelse; det god är inte för henne att förstå, hennes plikt är att kräla genom år av botgöring för att sona sitt brott att existera gentemot varje kringströvande indrivare av oförklarliga skulder med noll som enda begrepp på värde: det goda är det som inte är människan.
de önskar inte döda henne, de önskar bara få henne att förlora sin kropp. De försöker hjälpa henne, säger de, lindra hennes smärta – och de pekar på den sträckbänk de har bundit henne vid, en sträckbänk som drar henne åt två motsatta håll, den sträckbänken är doktrinen som skiljer människans själ från hennes kropp.
att hennes själ tillhör ett övernaturligt välde och hennes kropp ett vidrigt fängelse som håller själen i slaveri, bunden till denna jord – och att det goda är att besegra sin kropp, att försvaga den genom år av tålmodig kamp och slutligen gräva sig ända fram till den frihet som väntar bortom graven.
Visa toppen
Show footer