är allting bara en illusion,

kommer saker och ting aldrig förändras egentligen ?

jag ser ljuset,
men mörkret drar mig ner fortfarande

jag ser toppen,
men sitter fast på botten,

jag försöker,
men jag kanske inte kämpar.

hela livet har varit teater,
med min värdelösa roll,
jag får aldrig spela vinnare,
alltid förlorare.

nu när jag vill byta,
känns det omöjligt,

det finns ingen balans,
inte ens när jag tror att det finns,
min illusion bevisas,
som den alltid gör,
jag är inte ensam,
jag är ensamheten,

jag är inte dum,
jag är dumheten själv.

jag vet att jag lovade att jag inte skulle nedvärdera mig själv,
men kan inte låta bli.

hur fan blev jag såhär misslyckad ?
hur fan fastnade jag här,
kan inte denna plats bara explodera
så jag aldrig mer behöver se den.

jag ser andra,
dem kommer någonvart,
jag står kvar,

är det inte dags nu ?
att bara resa sig,
oavsett hur svårt det är
bara gå upp,

jag längtar,
men varje gång
är det som att mina ben är förlamad,
varje gång är det som att armarna inte räcker till,
varje gång är det bara
att jag inte förtjänar att resa mig upp.

hur ändrar man hela sig själv till motsatsen,
vem ska jag anklaga för min värdelösa syn på mig själv,
dem säger att jag ska ändra på det,
men hur fan ändrar man på något man alltid trott på ?
man kan inte bara ta bort alla åren man blivit tilltalad till skit,
när själen är fast i den tron.

oh ja, jag försöker,
men vad är en kamp ?

oh ja jag ångrar det,
men vad är misstag ?

va fin du ärlskling.. va långt ditt hår har växt..