Friday 28 August 2009 photo 3/4
|
. låter mig själv springa vilsen på gatorna utan någon kontroll, många har aldrig förstått att min tid står still även när den springer. att sorgen varit som närmast när jag skrattat som högst, många har väl säkert undra varför bloggen alltid är så förvirrande, självdestruktiv, deprimerande, ja jag kan komma på många saker. det är ingen fara, jag är precis som du, precis som du, ljuset i min värld har aldrig varit stark, sällan svagt, oftast mörk. aldrig har jag förstått varför. men alltid har det varit så. timmarna närmare sig, femton mil härifrån börjar kännas lika långt som andra sidan världen. sanslöst, näst intill otroligt. aldrig har tiden pressat mig så hårt som nu
Annons